Till startsida

Ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Inflöden till Östersjön

Östersjöns vattenmassa är uppdelad i två delar, ett ytlager och ett djupvatten. Ytlagret omfattar allt vatten från ytan ner till saltsprångskiktet på cirka 60 meters djup. Detta vatten kan bytas ut via utbyten med Kattegatt och med vatten från floder. Båda processerna sker samtidigt vilket ger ytvattnet dess låga salthalt. Djupvattnet, som består av allt vatten under saltsprångskiktet, kan endast förnyas på ett sätt och det är när nytt, saltare och syrerikt vatten flödar in från Kattegatts ytvatten. När detta sker lyfts det gamla vattnet uppåt och flödar ut genom Bälten och Öresund.

Små inflöden till bottenvattnet sker normalt någon gång om året, och större inflöden sker med några års mellanrum. De små inflödena upprätthåller salt- och syrebalansen i västligaste Östersjön, precis innanför de danska sunden. Botten är inte platt utan består av flera berg och trånga passager. Det inträngande vattnet blandas därför snabbt upp med befintligt vatten vilket hindrar det från att nå de mer centrala delarna av Östersjön. De stora inflödena kan däremot nå hela vägen in och är därför mycket viktiga för att syresätta de allra djupaste och centralaste delarna av Östersjön.

En mindre del av det inflödande djupvattnet blandas upp med ytlagret i området runt saltsprångskiktet. Det gör att salthalten i djupvattnet sakta sjunker över tid. Stora inflöden är därför viktiga för att upprätthålla Östersjöns saltbalans och tillföra nytt syre till bottenvattnet.

De förutsättningar som krävs för inflöden är att vattenståndet inne i Östersjön är lägre än utanför. Normalt uppkommer det vid en längre tids östliga eller nordliga vindar. Detta behöver följas av en lång period av västliga vindar, som trycker in vatten i Östersjön. Dessutom måste vattnets densitet inne i Östersjön vara lägre än det inflödande vattnet, för att det ska vara tyngre än det befintliga vattnet och nå ned till botten.

Sedan slutet av 1970-talet har inflödesmönstret förändrats. Endast tre stora inflöden har skett sedan början av 1980-talet: 1983, 1993 och 2003. Varför det blivit mer sällsynt på senare år är okänt. I takt med att inflödena blivit ovanligare har syrebristen förstärkts ytterligare och större områden än tidigare är nu syrefria. Bara ett nytt stort inflöde kan ändra på detta.

Inflöde till Östersjön. Staplarna visar hur stora inflödena var till Östersjön. Svaga inflöden är för små för att syresätta de centrala och djupaste delarna av innanhavet. Sedan början av 1980-talet har egentligen bara tre större inflöden ägt rum. Bild från SMHI.

Kontakt: Daniel Hansson

Sidansvarig: Tina Johansen|Sidan uppdaterades: 2014-06-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?