Till startsida

Ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Hav och samhälle 2014: Hur kan åtgärdsarbetet utvecklas?

Havsmiljöinstitutets konferens Hav och samhälle gav i år både visionära och konkreta förslag på hur åtgärdsarbetet för en friskare havsmiljö kan bli bättre. Några av slutsatserna som drogs under de två dagarna var att det behövs en politisk vilja för att åtgärder ska lyckas. Påverkan på havet börjar i samhället och ett lyckat havsmiljöarbete kräver därför dialog med många aktörer, både de som direkt och de som indirekt påverkar havet. Något annat som betonades var hur viktigt det är att följa upp och utvärdera åtgärder för att veta hur väl de fungerar och kunna få mest effekt per investerad krona.

Sammanfattningen av konferensen har delats in i olika stycken som följer hur konferensen var upplagd. Klicka på styckerubrikrna nedan så kommer du direkt till det du vill läsa. Det går också bra att helt enkelt skrolla neråt i den följande texten.

Inledning

Att förstå åtgärdsarbetet

Aktörer inom åtgärdsarbetet

Forskning som styrmedel

Från förslag till utvärdering

Kraft att förändra

För att åstadkomma en förbättring av miljösituationen i havet krävs struktur, som den som ges av vattendirektivet och havsmiljödirektivet, men det måste också till en politisk vilja. I Sverige är situationen speciell eftersom mycket av åtgärdsarbetet för havsmiljön pågår bortom det politiska systemet. Ofta ses åtgärder som en kostnad, men egentligen handlar det om en investering för framtiden, poängterade Lena Sommestad, landshövding i Halland och före detta miljöminister, i sitt inledande anförande om politikens möjligheter att påverka åtgärdsarbetet för en god havsmiljö.

På samma sätt som inom politiken, där varje lyckad reform banar väg för nästa reform, behöver åtgärdsarbetet peka på lyckade åtgärder. På så vis kan bryggor skapas till politiken och nya åtgärder komma till stånd. För att klara det krävs att samhällsvetenskaperna lyfts in i havsmiljöarbetet och att havsmiljön får en naturlig plats i ett större politiskt och ekonomiskt sammanhang. Det behövs också bättre och effektivare former för kommunikation mellan experter och politiker.

Att förstå åtgärdsarbetet

Samtidigt är det viktigt att förstå hur systemet är uppbyggt och att man måste ligga i fas med de styrande direktivens förvaltningscykler. Regelverket i vatten- och havsmiljödirektiven är det som handläggare på svenska myndigheter måste förhålla sig till. Björn Lagerdahl från Vattenmyndigheten Västerhavet och Linda Rydell på Havs- och vattenmyndigheten berättade om hur man ligger till med åtgärdsarbetet som styrs av de båda direktiven.

I den förvaltningsfas som just nu pågår inom vattendirektivet arbetar myndigheterna för att förankra åtgärdsprogrammen bättre på alla nivåer, från myndighet till kommun. Man vill etablera en så kallad ”blå tråd”. Det skall alltså vara tydligt vad föreskrifterna säger, vilken vägledning som går att få, vilka befogenheter tillsynen har och vilka åtgärder som går att använda för specifika problem. Likaså behöver samhällsekonomiska konsekvensanalyser tas fram för att kunna förstå naturens samhällsnytta i kronor och ören.

För havsmiljödirektivet pågår samtidigt arbetet med att ta fram åtgärdsprogram riktade mot de deskriptorer som används där och från vilka bedömningen av god miljöstatus är gjord. Det är första gången som dessa åtgärdsprogram beskrivs och det nuvarande arbetet kan därför bli vägledande under lång tid framöver. Åtgärdsprogrammen skall vara färdiga till 2015 och sätts i verket 2016. Därefter följer cykler på sex år då programmen revideras.

Aktörerna inom åtgärdsarbetet

Åtgärdsprogrammen som utformas i inom vatten- och havsmiljödirektivet kommer att påverka samhällets olika aktörer. Men vilka är egentligen aktörerna och hur hittar man dem? Om detta pratade Eva-Lotta Sundblad från Havsmiljöinstitutet.

I den konventionella bilden av vilka samhällsaktörer som pekas ut för att de påverkar havsmiljön, ingår till exempel lantbruk, reningsverk, fiske och industrier. Men det finns egentligen betydligt fler aktörer än så, till exempel inköparna på livsmedelsföretagen, brukarna av vatten och fiskkonsumenterna. Ibland vet inte ens de som påverkar havet om att de faktiskt kan skada miljön genom sitt agerarande.

Alla havsmiljöproblem startar på något sätt i samhället. Allt från enskilda val, till servicetjänster och industri kan påverka havet. Det är därför viktigt att kunna identifiera vilka aktörerna faktiskt är. För att kunna göra det har Havsmiljöinstitutet tagit fram en metod som kan hitta de osynliga aktörerna avseende överskottet av näringsämnen i havet, alltså de som på något vis påverkar havet med sina olika val och beteenden.

Genom metoden kartläggs flödet av substanser eller varor i samhället. Dessa flöden kopplas sedan till direkta och indirekta aktörers beteenden. Denna information är nyttig och viktig, men leder i sig själv inte till att människor ändrar sitt beteende. Analysen kan däremot användas för att ta fram indikatorer i samhället och för att ta fram åtgärdsprogram som når bredare och omfattar fler aktörer än hittills. Kunskapen om hur samhällets aktörer påverkar havsmiljön är i dagsläget dåligt känd, men det går alltså att ta fram och förbättra denna kunskap.

Åtgärder inom lantbruket

Under konferensen fick tre aktörer som påverkar havsmiljön berätta hur de arbetar med havsmiljöfrågor, vilka styrmedel och åtgärder som påverkar dem, och vad de själva gör för att minska sin miljöpåverkan. Först ut var Markus Hoffman från Lantbrukarnas Riksförbund, LRF.

Från lantbrukets håll började frågan om vattenmiljö tas på allvar under 1980-talet. Sedan dess har mycket hänt. Olika åtgärder har haft effekt med renare vatten och mindre näringsläckage som följd.

Lagstiftning, EU-stöd och rådgivning eller utbildning är de primära styrmedlen som påverkar lantbruket. Det har räckt långt, men inte tillräckligt och mer måste göras.

Samtidigt finns en inneboende frustration. Lantbrukarna känner sig frustrerade när allt fler detaljregler skapas, eftersom det blir svårare att göra rätt. Det finns en stor lokal kännedom om hur marken bör brukas optimalt, men den utnyttjas dåligt. För att effektivisera åtgärderna borde denna kunskap tas till vara på ett bättre sätt, istället för att strikt följa generella regler eller föreskrifter. Lantbrukarna känner sig inte lyssnade på. Å andra sidan är kommunerna, som har hand om tillsynen, frustrerade då de inte har möjlighet att varken kontrollera att regler efterföljs eller har resurser att genomföra tillsynen ordentligt. Till sist är även myndigheterna frustrerade över otillräckliga åtgärder inom jordbrukssektorn.

Sjöfarten testar nya drivmedel

Efter lantbrukarna berättade Carl Carlsson från Sveriges Redareförening om hur man inom sjöfarten arbetar för att hitta miljövänligare sätt att transportera gods till sjöss. Nya svaveldirektivet, som säger att svavelhalten i marina bränslen ska sänkas betydligt, kommer att leda till att frakt med fartyg blir dyrare. Det kan få till följd att större andel av transporterna sker på vägarna istället. Detta är en miljöutmaning i sig, eftersom sjöfart i stort har lägre miljöpåverkan per fraktad enhet än vad vägtransporter har.

För att komma tillrätta med bränsleproblemet testas nu nya drivmedel i olika typer av projekt, där såväl forskare som näringslivet finns med. LNG och metanol är två tänkbara alternativ. Samtidigt är kostnaden för miljövänliga drivmedel 20-30 procent högre, och få miljökrav ställs från transportköparna. Konkurrens med fartyg från stater på den grå och svarta listan, alltså länder som fått mer eller mindre allvarliga anmärkningar vid så kallade hamnstatskontroller, gör att miljövänliga fartygstransporter ofta nedvärderas.

Åtgärder uppströms effektivast

Peter Sörngård från Svenskt vatten, branchorganisationen för vattentjänstföretagen i Sverige, gav därefter sin syn på styrmedel och åtgärder som påverkar vattentjänstföretagen.

Redan under 1960- och 1970-talen gjordes stora insatser i reningsverken för att minska utsläppen av näringsämnen till akvatiska miljöer. Via dessa insatser renas numera avloppsvattnet från drygt 95 procent av all fosfor och 70 procent av allt kväve. Potentialen att rena mer fosfor är ganska låg, och mycket dyr, medan möjligheten att ytterligare öka kväverening är lite bättre.

Reningsverken är slutstation för samhällets utsläpp och här kan man inte göra så mycket mer än att rena vattnet från det som väl kommit dit. De flesta åtgärder behöver därför göras uppströms, i samhället, och inte i reningsverken. Befolkningens livsstil, kemikalieanvändning, mikroskräp, diffusa utsläpp och skräpig statsmiljö är exempel på områden där åtgärder kan sättas in för att får ner utsläppen i själva reningsverken.

Svenskt vatten hjälper till med forskning och teknikutveckling för att förbättra reningen. En del av arbetet går också ut på att påverka EU och arbeta uppströms för att minska mängden miljöförorenande ämnen som kommer till reningsverken. Branschen efterlyser ett förändrat åtgärdsarbete genom dialog mellan samhällets parter tidigare i processen, samt mer integration mellan åtgärdsarbete och politik. Det nuvarande regelsystemet som rör vattenrening är gjort för de problem som var stora på 1970-talet.

Forskning som styrmedel

Efter att ha fått en inblick i hur åtgärdsarbetet bedrivs utifrån olika direktiv, och hur detta sedan påverkar samhällsaktörerna, var det dags att titta på hur åtgärdsarbetet kan förbättras. Med hjälp av forskning kan man identifiera vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra.

Forskning inom olika områden kan bidra till ett effektivare åtgärdsarbete. Först ut andra dagen var Ulf Bergström från Sveriges lantbruksuniversitet som pratade om åtgärder för att skydda akvatiska miljöer. Därefter kom Gabriel Michanek från Uppsala universitet som pratade om miljörättsforskningens betydelse för havsmiljön, och sedan Jesper Stage från Luleå tekniska universitet som pratade om hur ekonomiska utvärderingar kan bidra till en bättre havsmiljö.

Några exempel på hur forskning kring fisk kan bidra till åtgärdsarbetet är undersökningar och förslag på underlag till fångstkvoter, redskapsbegränsningar, mini- och maximått, effortbegränsningar och habitatskydd.

Naturvetenskapen kan framför allt bidra till att mäta effekter av mänsklig påverkan och vilken verkan som olika åtgärder har haft. Forskningen kan också bidra till utveckling av evidensbaserade och kostnadseffektiva åtgärder, i synnerhet i samarbete med samhällsvetenskaplig forskning.

Miljörättsforskningen kan också bidra till en bättre havsmiljö genom att till exempel utvärdera hur systemet kring miljökvalitetsnormerna fungerar och kan förbättras. Forskningen kan också utvärdera rättviseaspekter, kostnadseffektivitet och vilken roll åtgärdsprogrammen spelar för att uppnå satta miljömål.

Svensk lagstiftning skall införliva EU-rätt, vilket kan vara komplicerat. Det kan leda till tvetydiga regler och en rättspraxis som kanske inte stämmer överens med syftet. Svenskt fiske i Natura 2000-områden är ett klassiskt exempel där svensk lagstiftning inte harmonierar med EU-rätt. Det gör att Sverige ofta bryter mot de regler som finns i den EU-gemensamma fiskeripolitiken.

Forskning inom ekonomi kan bidra till att åtgärdsprogrammen väljer kostnadseffektiva åtgärder och att kostnadsnyttoanalyser genomförs: Ett beslut som är bra för en aktör är inte alltid det bästa för andra aktörer. Att hitta balansen där emellan kräver utredning.

Ekonomerna kan studera bruksvärdet för olika åtgärder. Det görs genom att sammanväga flera olika parametrar så att samhällsekonomiska kostnader står i balans med nyttan av en åtgärd. En dyr åtgärd är inte nödvändigtvis den bästa, vare sig för havsmiljön, aktörerna eller samhället i stort.

Från förslag till utvärdering

Forskning om åtgärdsprogrammen samspelar tätt med myndigheter. Fredrik Palm från Jordbruksverket berättade hur de samverkar med forskare för att få bättre åtgärdsprogram. Vid många tillfällen används forskningsprogram till att utvärdera åtgärder som genomförts. Den kunskap som kommer från dessa program omsätts sedan i förvaltningen för att hindra att dåliga åtgärder upprepas, eller för att fortsätta med lyckade insatser.

Det finns stora kunskapsluckor inom många områden där Jordbruksverket arbetar. Där spelar forskningen en viktig roll och involveras där behov av kunskap finns. Ofta behöver en fråga belysas från flera håll och forskningsprogram kan därför behöva vara ämnesmässigt breda.

För att veta vad som fungerat behöver man utvärdera de åtgärder som genomförts. Mistras råd för evidensbaserad miljövård, EviEM, är ett institut som arbetar med just detta, och Sif Johansson presenterade vad de arbetar med för frågor just nu. EviEM genomför systematiska utvärderingar för att svara på hur väl en viss miljöinsats eller åtgärd fungerat, samt hur miljön påverkas av mänsklig aktivitet.

När EviEM genomför en utvärdering tillsätts en arbetsgrupp med internationella forskare. Forskarna går igenom all litteratur som finns i ämnet och granskar resultaten från olika publikationer. Genom att väga samman flera artiklar erhålls ett resultat som kan användas som en vägledning till ursprungsfrågan. Processen är tidskrävande, men vid god planering kan det användas i början av en förvaltningscykel för att komma till sin rätt när åtgärdsprogrammen justeras vart sjätte år.

Planera för användande och åtgärder

Arbetet med havet är däremot inte begränsat till bara åtgärdsarbetet. En uppsjö aktörer använder havet på olika sätt. I vissa områden är yrkesfiske dominerande, på andra håll går fartygens farleder, vissa områden är extra känsliga för påverkan och i andra områden kan rekreation vara en viktig aktivitet. Allt detta påverkar havet samtidigt som åtgärdsprogrammen skall leda till en god havsmiljö.

Som ett led i att organisera nyttjandet av havet arbetar Sverige med havsplanering. Om detta pratade Jan Schmidtbauer Crona från Havs- och vattenmyndigheten. Tanken är att rumsligt peka ut områden i havet som kan används till olika ändamål. Bland annat tar man då hänsyn till hur det ser ut idag och vad som önskas i framtiden. Att kartlägga konflikter är också viktigt.

Här kommer åtgärdsarbetet in på flera sätt. Det kan bli lättare att planera åtgärder om vi vet hur havsområden skall användas. Det kan också bli svårare om vissa intressen väger tyngre än andra. I de flesta fall går dock havsplanering hand i hand med åtgärdsarbetet. Även om havsplanering i sig inte är ett miljöverktyg, så är det ett nyttigt verktyg i åtgärdsarbetet.
 

Åter till toppen av sidan

Konferenspresentationer

Att förstå åtgärdsarbetet

Björn Lagerdahl, Vattenmyndigheten Västerhavet: Åtgärder i vattendirektivet - erfarenheter och lägesrapport

Linda Rydell, Havs- och vattenmyndigheten: Åtgärdsprogrammet för havsmiljön - en lägesrapport

Aktörer inom åtgärdsarbetet

Eva-Lotta Sundblad, Havsmiljöinstitutet: Trolla fram de osynliga aktörerna

Markus Hoffman, Lantbrukarnas riksförbund: Styrmedel och åtgärder som påverkar lantbrukarna

Carl Carlsson, Sveriges redareförening: Styrmedel och åtgärder som påverkar sjöfarten

Peter Sörngård, Svenskt vatten: Styrmedel och åtgärder som påverkar vattentjänstföretagen

Havsmiljön i retrospektiv

Henrik Svedäng, Sveriges lantbruksuniversitet: HAVET 1888 – Att konfrontera uppfattningar om havets naturliga tillstånd med historiska fakta

Forskning som styrmedel

Ulf Bergström, Sveriges lantbruksuniversitet: Fisk - åtgärder för att skydda akvatiska miljöer

Gabriel Michanek, Uppsala universitet: Miljörättsforskningens betydelse för havsmiljön

Jesper Stage, Luleå tekniska universitet: Miljöpolitiska styrmedel - Så kan ekonomiska utvärderingar förbättra havsmiljön

Från förslag till utvärdering

Fredrik Palm, Jordbruksverket: Hur kan forskningen bättre bidra och tillämpas inom EU:s strukturfonder?

Jan Schmidtbauer Crona, Havs- och vattenmyndigheten: Sjösättning av svensk havsplanering: Välkommen ombord!

Sif Johansson, Mistras råd för evidensbaserad miljövård, Eviem: Gör vi rätt saker? Att utvärdera åtgärdsarbetet

 

Sidansvarig: Tina Johansen|Sidan uppdaterades: 2014-11-10
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?