Till startsida

Ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Ekosystemansatsen i teori och praktik

Ekosystembaserad havsförvaltning och ekosystemansatsen är begrepp som kan tolkas och användas på olika sätt. Som ett försök att reda ut begreppen arrangerade Havsmiljöinstitutet 21-22 oktober 2010 ett seminarium i Göteborg med titeln: Ekosystemansatsen i teori och praktik – vad vet vi, var står vi? Seminariet blev det första mötet i Havsmiljöinstitutets årligen återkommande konferens "Hav och Samhälle".

Ekosystemansatsen i teori och praktik – vad vet vi, var står vi?  fokuserade på några av de problem som kan uppstå när ekosystemansatsen ska tillämpas i förvaltningen av havet. Seminariet gästades av deltagare och föredragshållare från den svenska havsmiljöförvaltningen och flera universitet.

Slutsatser

Allt miljöarbete och ekosystemanpassning vilar på etiska värderingar. Det är vårt ansvar för andra människor, djur och natur, nu och i framtiden, som ytterst sätter ramar för vårt agerande. Christian Munthe, Göteborgs universitet, betonade vikten av att ta hand problemen på rätt beslutsnivå, men också att många problem är svåra eller omöjliga att lösa om vi inte försöker bygga upp en gemensam moralisk struktur. Det är viktigt att vi undviker handlingsförlamning; riskerna med att inte ingripa, även om viss kunskapsbrist råder, kan var betydande.

Thomas Sterner, Göteborgs universitet, slog fast att resursutnyttjandet i havet avviker på ett grundläggande sätt från land eftersom havet inte har någon ägare. Frånvaro av äganderätt leder till ett marknadsmisslyckande inom fiskerierna: ökade insatser i form av fler fartyg, större redskap etc. leder inte till att mer fisk fångas utan till att bestånden fiskas ut. Det innebär att kuststater måste hålla sig med en fiskeripolitik; till och med inom de mest neoliberala grupperingar inses behovet av statlig styrning. Införande av äganderätt – rättighetsbaserat fiske lyder modetermen – kan lösa upp många knutar, inte minst motsättningarna mellan brukare och förvaltare. Det dominerande intrycket är dock politikens misslyckande – viljan att ta sig an problemen saknas.

En viktig del av havsförvaltningen är den fysiska planeringen av olika verksamheters anspråk på havet. Mikael Cullberg, Havsplaneringsutredningen, betonade vikten av att den fysiska planeringen inbegriper havet (den fysiska riksplaneringen på land påbörjades redan på 1970-talet) om vi skall ha möjlighet att utveckla ett uthålligt nyttjande av havet. Det framkom också, kanske till seminariets förvåning, att den svenska fysiska planeringen av havet endast avser den kommunala nivån, till skillnad från våra flesta grannländer där även regionala och nationella nivåer ses som självklara.

Havsplaneringen kommer också enligt gällande direktiv, utesluta området mellan strandlinjen och ut till en sjömil utanför baslinjen (baslinjen är en tänkt linje som knyter samman kustens yttre uddar och skär). Beroende på kustens topografi kan detta område vara av betydande storlek. Frågan måste därför ställas om den framtida havsförvaltningen i Sverige kommer att ha tillräcklig beslutskraft? Markku Viitasalo, Finlands miljöcentral, visade å sin sida hur Finland håller på att bygga upp en effektiv marin fysisk planering som innefattar regionala och nationella nivåer.

Det är viktigt att ha ett historiskt perspektiv på utvecklingen i havet. Max Cardinale, Fiskeriverket, visade hur Västerhavets kommersiellt viktiga bottenfiskarter som torsk, kolja, bleka, hälleflundra, och långa har minskat mycket kraftigt i antal och storlek under de senaste 100-150 åren. Utfiskningen av Västerhavet började således mycket tidigare än vad de flesta av oss föreställer oss. Som en effekt av detta utdragna överfiske har många delbestånd (lekansamlingar) försvunnit och vi kan inte förvänta oss att få tillbaka den tidigare beståndsstrukturen och mångfalden av fisk i våra vatten på mycket lång tid, även om fisket skulle upphöra idag.

Michele Casini, Fiskeriverket, talade om hur miljön kan ändra förutsättningarna för fiske och hur fisket kan ändra miljön, med särskild hänvisning till Östersjön. Minskat inflöde av saltvatten till Östersjön har stört de marina bestånden – viktigt att notera att två av tre lekområden för det östra torskbeståndet utslaget. Data stödjer teorin om starka kopplingar i ekosystemet: Minskad mängd torsk har lett till ett större bestånd av torskens viktigaste bytesdjur, skarpsillen, vilket har medfört en lägre täthet av djurplankton, vilket i sin tur har lett till mer växtplankton.

Sture Hansson, Stockholms universitet, kunde däremot avfärda en ekologisk koppling mellan Östersjöns öppna hav och reproduktionsstörningar hos bland annat abborre längs ostkusten. Den teori som vunnit stor uppmärksamhet under senare tid gör gällande att den stora mängden skarpsill inte bara leder till brist på djurplankton i utsjön, utan även i kustzonen, vilket skulle leda till födobrist för abborrynglen, dvs. dessa kommer att svälta och dö i högre utsträckning än tidigare.

Sture Hansson med kollegor kan genom en unik serie på förekomst av djurplankton visa att på en ökande mängd djurplankton under den tid som abborre med fler sötvattensfiskar har ansetts lida av reproduktionsstörningar längs delar av ostkusten. Med andra ord, om abborre med fler fiskarter lider av reproduktionsstörningar, så beror dessa i alla fall inte på för få djurplankton.

Andra kopplingar som mellan fisk och växter kunde dock bekräftas. Per-Olav Moksnes, Göteborgs universitet, visade att ålgräsängarnas tillbakagång vid Västkusten troligen händer samman med torskens försvinnande i kustområdet.

Utsläpp av näringsämnen kan förvärra situationen, men den enskilt viktigaste faktorn var förekomsten av relativt stor torsk. Den vuxna torsken kan, om de förekommer i tillräckligt antal, hålla nere antalet ”små rovdjur” som krabbor och småfiskar. Om de små rovdjuren blir för många äter de upp för stor del av de nyttiga märlkräftorna. Märlkräftan ser nämligen till att ålgräset inte blir övervuxet med fintrådiga alger och dör.

En fallstudie presenterades under seminariets andra dag: Svält i Östersjön – skulle inte Östersjön vara övergödd? I tre olika korta anföranden av Brita Sundelin (ITM, Stockholms universitet), Britt-Marie Bäcklin (Naturhistoriska museet) och Karl Lundström (Fiskeriverket) presenterades uppgifter om hur allt färre vitmärlor (små kräftdjur som lever i bottensedimentet), magra strömmingar och sälar i framförallt Bottenhavet kunde sättas samman med klimatförändringar. Slutligen presenterade Henrik Österblom (Stockholms universitet) ekosystemansatsens tillämpning i Östersjön med utblickar mot andra delar av världen med liknande problem och frågeställningar.

Det är Havsmiljöinstitutets avsikt att återkomma med nya seminarier med syftet att åstadkomma en förbättrad havsmiljöförvaltning grundad på en solid vetenskaplig grund.

Presentationer

Följande föredrag från mötet finns att ladda ner som pdf:er

Mikael Cullberg, Havsplaneringsutredningen: Nytt system för havsplanering i Sverige - byggt på ekosystemansatsen

Christian Munthe, Göteborgs universitet: Etik, försiktighet och hållbar utveckling

Michele Casini, Fiskeriverket: The Baltic Sea: trophic cascades, climate changes and ecological thresholds - applications for an ecosystem approach

Max Cardinale, Fiskeriverket: Waking the dead: reconstructing historical fish community and fisheries

Thomas Sterner, Göteborgs universitet: Styrmedel för att skydda fiskaren från sig själv

Markku Viitasalo, Finlands Miljöcentral, Havs-centrum (SYKE): Marine spatial planning in a changing climate: How to do it wisely?

Per-Olav Moksnes, Göteborgs universitet: Consumer versus resource control in Scandinavian eelgrass systems

Brita Sundelin, ITM, Stockholms universitet: Kan vi ha födobrist i Östersjön trots hög närsaltsbelastning och hur ser effekterna ut? – studier med vitmärla

Britt-Marie Bäcklin Naturhistoriska riksmuseet: Magra gråsälar i Östersjön

Karl Lundström, Fiskeriverket: Kan förändringar i sälarnas födointag säga något om ekosystemet? Eller vice versa?

Henrik Österblom, Stockholm Resilience Centre: En ekosystemansats för Östersjön - är vi på rätt spår? 

Sidansvarig: Tina Johansen|Sidan uppdaterades: 2013-03-14
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?