Till startsida

Ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Kan miljöövervakning fånga hoten mot havsmiljön?

Havsmiljöinstitutets årliga konferens Hav och Samhälle 2011 hölls på Arken konferenscenter i Göteborg den 9-10 november. konferensen diskuterades hur miljöövervakningen kan vidareutvecklas för att hantera nuvarande och framtida hot mot havsmiljön. Under huvudrubriken "Hur kan miljöövervakningen fånga hoten mot havsmiljön?" behandlades följande teman på konferensen:

  • Miljökvalitetsindikatorernas validitet och reliabilitet
  • Metoder för sammanvägd miljötillståndsbedömning
  • Konsumtionsmönstrens och näringarnas dynamik – en havsmiljöfråga
  • Från statusklassning till åtgärder och uppföljning

Sammanfattning

Anders Grimvall, ansvarig för konferensen och verksam vid Havsmiljöinstitutet, ger här en sammanfattning av konferensen.

I all miljöövervakning finns starka krafter som värnar om tradition och bevarande av mätprogram. Detta är naturligt och i flera avseenden en tillgång. En mätserie blir ofta extra värdefull om mätningarna pågått under lång tid och med jämförbar metodik. Därför var det knappast en tillfällighet att flera talare illustrerade sina presentationer med långa tidsserier av miljökvalitetsdata. Men konferensen visade också på behovet av nytänkande och ganska radikala förändringar av miljöövervakningens organisation och inriktning.

Flera förändringar av den marina miljöövervakningen drivs nu fram av de EU-direktiv som håller på att genomföras. Ytligt sett kan det se ut som om man bara gör en förskjutning i valet av mätvariabler – mer biologi och mindre fokus på kemi. Men förändringen i det grundläggande synsättet är egentligen mer fundamental. Medan den traditionella miljöövervakningen varit inriktad på att mäta störningar och sjukdomstillstånd så innebär kraven på god ekologisk status att man måste fokusera på vad som karaktäriserar ett gott miljötillstånd.

En av huvudtalarna, Paul Tett, drog slutsatsen att miljöövervakningen måste inriktas på att mäta ekosystemens förmåga till återhämtning och att grunden för detta är regelbundna och uthålliga mätningar av samband mellan trycket på havsmiljön och dess tillstånd. Han blev också den förste av flera talare som försökte sätta in miljöövervakningen i förvaltningscykeln DPSIR (Drivers, Pressure, State, Impact, Response).

En annan talare, Henn Ojaveer, poängterade att kraven på att definiera och uppnå god ekologisk status innebär ett krav på sammanvägning av information från ett stort antal mätserier. Detta satte fingret på att miljöövervakningens uppgift inte är slutförd när mätdata är kvalitetssäkrade och inlagda i en databas. Snarare är det då det verkliga arbetet med tillståndsbedömningar börjar, eftersom det är en grannlaga uppgift att integrera information från kanske mer än hundra mätserier. Ojaveer konstaterade också att det finns en obalans i informationen om trycket på havsmiljön och dess tillstånd. Generellt sett är det större luckor i informationen om trycket på miljön.

Remi Laane tog i sin presentation fasta på att havsmiljöövervakningen verkar i en omvärld som är under ständig förändring. Nya miljöfrågor kommer i fokus medan andra får en lösning eller nedprioriteras. Samtidigt sker det hela tiden en ganska intensiv utveckling av nya mätmetoder och modeller. För att miljöövervakningen ska kunna möta nya krav och förväntningar behöver den organiseras så att utveckling och omprioriteringar blir en naturlig och schemalagd del av verksamheten. Den holländska modellen innebär att miljöövervakningen precis som havsmiljön sätts in i en förvaltningscykel.

Mer integration och bättre organisation var också ett genomgående tema i Anders Omstedts anförande. Med havets försurning som exempel framhöll han vikten av en bättre samordning av mätprogram och modellering. Trots att stora samordningsvinster hägrar så är det ofta en ganska sporadisk kommunikation mellan de personer som sysslar med modellutveckling och de som sköter insamling och utvärdering av mätdata. Detta får negativa återverkningar som blir extra tydliga när man ska ta steget från detektion av miljöförändringar till förklaring, prediktion och utformning av åtgärder.

Medan Laanes och Omstedts önskemål om förändringar i miljöövervakningen mest förde tankarna till evolution och gradvisa förändringar, så fanns det mera av revolution och agitation i Christel Cederbergs och Folke Rydéns framträdanden. Med fokus på storskalig animalieproduktion och en snabbt ökande köttkonsumtion illustrerade de med all önskvärd tydlighet att orsakerna till havets miljöproblem står att finna i processer i samhället. Där måste man därför också söka lösningarna.

Det borde stämma till eftertanke att de positiva effekterna av bättre teknik inom jordbruket till stor del äts upp av förändringar i produktionsinriktning och konsumtionsmönster. Det borde också vara en väckarklocka att effekterna av den snabbt ökande animalieproduktionen i flera av Östersjöländerna sannolikt inte kan ses i den marina miljöövervakningen förrän det skett långtgående förändringar i produktion och konsumtion. Sett i ett vidare perspektiv betyder detta att marin miljöövervakning behöver integreras med en övervakning av processer i samhället som påverkar eller påverkas av havet.

Den avslutande diskussionen blev bred och livaktig. Glädjande nog tycks det både bland utförare och avnämare av miljöövervakning finnas en förändrings- och utvecklingskraft som är viktig att ta tillvara. Havsmiljöinstitutet kommer inför 2012 att öka fokuseringen på övervakningen av havsmiljön och beskrivningar av havets tillstånd och förändring. Denna satsning har genom konferensen fått viktiga bidrag och den ger också en ram för hur idéer och förslag ska kunna utvecklas och föras vidare. Tradition är bra, men det behövs också evolution och vissa inslag av revolution för att den marina miljöövervakningen ska få den framträdande position den kan och bör ha.

Glädjande nog tycks det både bland utförare och avnämare av miljöövervakning finnas en förändrings- och utvecklingskraft som är viktig att ta tillvara.I Havsmiljöinstitutets fortsatta arbete ser vi många möjligheter för att diskussioner och slutsatser från konferensen kan tas tillvara i det fortlöpande arbetet. Är du intresserad av att delta i arbetsgrupper kring något av konferensens teman kommer det finnas möjlighet till detta. Former för dessa arbetsgrupper är under bearbetning, och meddelas på Havsmiljöinstitutets webbplats inom kort.

Kontaktperson: Anders Grimvall
 

 

konteiner

Ladda ner föredragen som pdf

 Paul Tett, Scottish Marine Institute Oban, Argyll: Can we measure the status of water bodies? (from web page of Paul Tett)

Jens Olsson, Swedish University of Agricultural Sciences: Abiotic drivers of coastal fish community change during four decades in the Baltic Sea.

Margit Eero and Henn Ojaveer, presentation by Henn Ojaveer, University of Tartu, Estonia: Methodological challenges in assessing the environmental status of a marine ecosystem: case study of the central Baltic Sea.

Lena Bergström (presentation by Jens Olsson) Swedish University of Agricultural Sciences: An integrated assessment of Baltic Sea ecosystems.

Christel Cederberg, SIK – The Swedish Institute for Food and Biotechnology: Does increasing animal production and consumption imply higher emissions of N and P?

Remi Laane, Deltares and University of Amsterdam: Monitoring the water quality in the Dutch coastal zone: past, present, and future.

Anders Omstedt, Swedish institute for the Marine Environment: The need for introducing models in marine monitoring and management.

Lena Granhag, Shipping and Marine Technology, Chalmers University of Technology: Ship ballast water treatment and procedure for exemptions. Mer information kommer inom kort.

Bengt Karlsson, Swedish Metereological and Hydrological Institute: Algal bloom observations using high resolution methodology.

Pia Andersson, Swedish Meterological and Hydrological Institute: HF Coastal radar systems.

Sidansvarig: Tina Johansen|Sidan uppdaterades: 2013-03-14
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?