Till startsida

Ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Sammanfattning

Vattnet och samhället i framtidens klimat
 

28 augusti 2019


Samverkan krävs för det gränsöverskridande vattnet för att säkra havsmiljö och vattenhushållning i ett förändrat klimat.
Vi behöver kunskap, verktyg och motivation för att tillsammans arbeta mot gemensamma mål. Förändringsprocesser är ett forskningsfält i sig. Det krävs mer kontaktytor mellan förvaltning, näringsliv och universitet.

Frågor som behöver ställas är hur vi får kunskap att omsättas
Men hur får vi kunskap att omsättas till verklig handling? Vad för aktiviteter och åtgärder behöver mobiliseras för att kunskap ska komma till nytta?


Framtidens klimat


Havet och klimatet - vad väntar i framtiden?
Erik Kjellström, SMHI

1,5-gradersmålet antogs vid FN:s stora klimatmöte i Paris 2015, då världens länder enades om ett nytt klimatavtal. En temperaturhöjning på 1,5 grader Celsius, jämfört med slutet av 1800-talet, kan vi förvänta oss inom 25 år. Det finns inte mycket idag som pekar på att vi kommer att klara Paris-åtagandet. En temperaturhöjning på två grader ligger kanske 50 år in i framtiden. Temperaturförändringar längre fram än så beror på hur stora de framtida utsläppen blir. Summerar man ihop nuvarande åtaganden hamnar vi på 2,5 graders höjning i bästa fall. Det kan även bli 3-4 grader, eller ännu större ökning jämfört med förindustriell tid.

Det har redan blivit varmare. Den globala medeltemperaturen har ökat med mer än 1 grad sedan förindustriell tid. Kontinenterna värms snabbare än haven. Den allra största temperaturökningen sker i Arktis. När havsisen smälter av sker en kraftig uppvärmning.
För Sverige är temperaturökningen redan mer än 2 grader. Den kraftigaste uppvärmningen i Sverige sker i norr. Högst temperaturökning ser vi under vintern. Även scenarierna för framtiden visar på fortsatt störst förändringar vintertid. De mest utmärkande förändringarna består av ökad förekomst av extremer, med undantag för kalla extremförhållanden som minskar. Snösäsongen blir kortare ju längre in i framtiden man ser. För högre emissionsscenarier ser man en minsking av snösäsongen på 2-3 månader i Svealand och utmed norrlandskusten. Snösäsongen har redan minskat med några veckor i Götaland. För haven har isutbredningen och issäsongen minskat radikalt. Det finns dock en stor variabilitet mellan år.

Vegetationsperioden i Sverige kan öka med 2-3 månader fram till slutet av seklet. Det kan innebära möjlighet till tidigare vårsådd och tidigare skördar och även flera skördar per odlingssäsong. Ökningen av växtsäsongen är störst i Norra Sverige och går redan att observera.
Mer nederbörd kan förväntas såväl på årsbasis som för olika säsonger. Det sker även en ökning av extrem nederbörd. Det kommer att bli större kontraster mellan torra och fuktiga år. Tillgång till vatten i marken är inte kopplat enbart till nederbörden utan även till värme som leder till ökad avdunstning.

För t.ex. Luleälven har flödesvariationer under året styrts av en stor vårflod vid snösmältning följt av ett gradvis avtagande flöde fram till nästa vårflod. Även för framtida klimat finns delar av detta mönster kvar. Det blir dock högre flöde vintertid (mer nederbörd i form av regn), samt en tidigare och lägre vårflod. Detta mönster ser dock olika ut i andra delar av landet där det inte finns en utpräglad vårflod.
För Östersjön förväntas flera graders uppvärmning. Det finns belägg för uppvärmning från observationer från de senaste årtiondena. Det finns dock även stor variabilitet mellan år. För slutet av 2000-talet skiljer sig förväntad uppvärmning mycket beroende på framtida utsläppsscenarier. Havsnivåökningar sker bl.a. därför att havsvattnet tar mera plats när vattentemperaturen ökar. Vattennivån har stigit med 25 cm de senaste dryga 100 åren. För Östersjön är förändringen mindre på grund av landhöjningen. Det finns stor osäkerhet vad det gäller scenarier om ökande havsnivåer. IPCC släpper en ny rapport den 25 september. Förändrad havsnivå, temperaturer och förändrad salthalt på grund av ökade tillflöden av sötvatten kommer att få stora konsekvenser för Östersjöns marina liv.
Frågor från publiken
Fråga: Mycket presenterad information gäller i tidsperspektivet 25-50 år. Vad sker efter år 2100?"
Svar:
Finns för närvarande inte tillräckligt med information som kan användas för Skandinavien. En viktig signal från samhället till forskarsamhället/forskningsråd om samhällsbehoven kräver information om vad som kan ske efter år 2100. Havsnivåstigningarna kommer att fortsätta under mycket lång tid även om utsläpp av växthusgaser begränsas i närtid.
Fråga: Vad kan vi förvänta oss för förändringar av infiltrationsförhållanden och spridning av partiklar?
Svar: Jag är inte expert på detta, men det blir en längre period med aktiv vegetation som suger vatten ur marken.

Så når vi klimatmålen - i Sverige och världen.
Anna-Karin Nyström, Naturvårdsverket

Parisavtalet är världens största knytkalas. Där sluts frivilliga åtaganden för att målen ska nås. Sverige har minskat sina utsläpp sedan 1990. Fortfarande ökar dock de globala utsläppen. Globalt är energisektorn (olja, gas, kol) den största källan. IPCC:s specialrapport om 1,5 grads uppvärmning visar på stor skillnad för ekosystem och människoliv vid 1,5, jämfört med 2 graders uppvärmning. De utsläppsminskingar som krävs för en begränsad uppvärmning till 1,5 eller 2 grader nås inte med nuvarande åtaganden. Att halvera utsläppen till år 2030 är således inte en klimatutmaning utan en samhällsutmaning.

Till år 2050 antar Parisavtalet att alla länder har ett netto noll utsläpp. Sverige ska ha det redan år 2045. För år 2030 är Sveriges mål 3,5 ton/person och år. Även om det lyckas kommer det fortfarande vara höga halter växthusgaser i atmosfären. Efter 2050 krävs därför negativa utsläpp. De kan uppnås genom att mark och skog binder utsläpp, eller genom att CO2 fångas in från atmosfären för lagring, t.ex. i havsbotten.

Nu är Parisavtalet i sin genomförandefas. FN:s Climate action summit hålls nu i september (2019). Syftet är konkreta planer för vad länderna kommer att göra. Målsättningen är skärpta nationella åtaganden. Nationella åtaganden för att minska industrins utsläpp är ett av de spår som ska arbetas med. Här har Sverige en roll som föregångsland. Övriga spår innefattar bl.a. klimatanpassning, energiomställning, ungdoms- och jämställdhetsperspektiv.

För Sverige finns ett klimatpolitiskt ramverk. Ramverket kan ses som en läcker paj som ska fyllas med innehåll. Det är Sveriges svar på Parisavtalet. En klimatlag är tagen som stipulerar att varje ny regering ska ta fram en klimatpolitisk handlingsplan. Det klimatpolitiska rådet granskar regeringens samlade klimatpolitik, dvs. inte bara miljöpolitiken. Klimatanpassning ligger dock utanför det klimatpolitiska ramverket.

Naturvårdsverket genomför uppföljningar av hur väl vi når mål utifrån beslutande styrmedel. Med nuvarande styrmedel når vi ungefär halvvägs. Det kan bli bättre, men fortfarande svårt att nå målen. Glappet är stort; hur stort beror på om man räknar med negativa utsläpp. Transportsektorn har en reduktionsplikt genom EU:s skärpta nivåer på hur mycket CO2 som får släppas ut. Globalt är det energibranschen, samt el- och värmeproduktion som dominerar utsläppen. Sverige har haft en bra omställning bort från fossilberoende för värme och elproduktion. Sveriges största utmaningar är omställning av industri och transporter, samt CO2 avskiljning och lagring (CCS).
Några vägar att nå dit inkluderar ett transporteffektivt samhälle med ökad frakt av gods med sjöfart och järnväg, samt fossilfria och energieffektiva fordon, dvs. lägre utsläpp, mer eldrift och förnyelsebara drivmedel. Vi måste våga satsa på att producera biobränslen i Sverige.

Inom industrin krävs effektivisering av nuvarande processer, cirkularitet och energieffektivisering. Nya processer tas fram, t.ex. för stålframställning där vätgas används istället för kol. Om det lyckas blir det en teknik som kan inspirera andra länder – fossilfritt stål! Industrin ser således till att effektiviseringen kommer långt, men behöver kompletteras med att vi får ut CO2 ur atmosfären. CCS kan ske genom att CO2 borras ner 10 000-tals meter ner i porösa bergrum till havs.

EU:s utsläppshandel är ett viktigt styrmedel. Nästan hälften av EU-utsläppen ingår i systemet. För Sverige ingår 40 procent av utsläppen. Det är nu en minskad andel utsläppsrätter som delas ut gratis. Det finns möjlighet att annullera, dvs. ta utsläppsrätterna ut ur systemet istället för att låta andra släppa ut. Blir det dyrare att släppa ut blir det t.ex. en signal att producera mer biobränsle. Frågan om utsläpp blir även mer och mer mediabevakad, bl.a. av Dagens Industri.

Klimatklivet har fått nya medel. Det är ett investeringsstöd för lokala och regionala åtgärder för minsking av växthusgaser. Bland annat stöds olika typer av bränsletillverkning som biogas från skogsprodukter. Ett par procent av Sveriges utsläpp har undvikits tack vare klimatklivet.
Arbete krävs även för att sätta mål för att minska de utsläpp som svensk konsumtion genererar i andra länder. Sverige verkar även utanför gränserna genom att sätta skarpa mål i förhandlingar, och ta fram styrmedel, samt genom att stötta kapacitetsuppbyggnad. Vi kan inspirera andra länder att fylla Parisavatal-pajen med ett aptitligt innehåll genom att göra dem avundsjuka på det vi gör så att de vill göra samma.
Frågor från publiken
Fråga: Hur står sig CCS jämfört med att absorbera CO2 i levande material?
Svar: CCS tekniken är väldigt dyr.
Fråga: Hur följer man upp internationella förhandlingarna?
Svar: Frivilligt för länderna att ta fram nya mål. Vart 5:e år ska länderna ta fram långsiktiga strategier. Nu rapportearr vi varje år utsläpp enligt Kyoto-protokollet.

Hur utvecklas arbetet med klimatanpassning i Sverige?
Robert Johannesson, Nationella expertrådet för klimatanpassning

Regeringen satsar stort på klimatanpassning som ett långsiktigt arbete. Grundbultar i det nationella arbetet är förordning (2018:1 428) om myndigheters klimatanpassningsarbete. SKL och Länsstyrelserna är viktiga aktörer.

Inom SMHI ska det finnas ett särskilt beslutsorgan, Nationella expertrådet för klimatanpassning. Rådet ska vart femte år besluta om en rapport som innehåller förslag på inriktning av det nationella arbetet för klimatanpassning, en prioritering av anpassningsåtgärder utifrån en bedömning av risk, kostnad och nytta, en sammanfattande analys av klimatförändringens effekter på samhället, och en uppföljning och utvärdering av det nationella arbetet med klimatanpassning. Rådet kom till som en del av den förra regeringens försök att forma och skapa ett system för det långsiktiga arbetet med klimatanpassning. Rådet består av forskare och experter som tillsammans har en bred kompetens. Det leds av Gunnar Holmgren som just tillträtt som Generaldirektör för arbetsgivareverket.

Boverket ska samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön och stödja kommunerna. Den byggda miljön inkluderar bebyggelse, anläggningar, vegetation, parker och andra grönområden. Befintlig bebyggelse är en större utmaning än det nya som byggs. Översvämningar, höga temperaturer och vattentillgång är centrala frågor.

SMHI har arbetat länge med klimatanpassning. Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning etablerades 2012. SMHI driver bl.a. klimatanpassningsportalen tillsammans med andra myndigheter. Mera info om SMHI:s arbete finns på SMHI:s webbplats och jobbat längre och mer. Webbplats. Mer info på SMHI:s webbplats.
Nationell strategi för klimatanpassning (Prop. 2017/18:136) innehåller dels ett par ändringar i PBL som rör att kommunen ska göra sårbarhetsanalys av klimatrisker i ÖP, samt att de kan kräva marklov om markens genomsläpplighet ändras.

Strategin innehåller även filosofin att anpassning bör ske i synergi med andra utvecklingsmål. Klimatförändringar är oönskade, men det kan finnas flera möjligheter i de exploateringar som ska göras, t.ex. i form av vallar eller säkerställning av vattenförsörjning. Exempel finns bl.a. från Manhattan och Köpenhamn där ett stort nytt bostadsområdes skyddar mot översvämningar. Då kan finansiering bli möjlig. Strategin innehåller även ett antal principer. Principer är dock värdelösa om vi inte gör något av dem. Det behöver konkretiseras vad de betyder och vad de står för mer än att de är vackra ord. Strategin ger även länsstyrelserna ett utökat ansvar gentemot kommunerna.
Frågor från publiken
Fråga: Anpassningsåtgärder är ofta ”end of pipe”. Hur kan vi stärka landskapslösningar, så att vi inte bara får tekniska lösningar?
Svar: Det finns ingen begränsning för rådet och myndigheterna. Tar med till rådet att inte fastna i tekniska system. Åtgärder som påverkar systemet i sin helhet är mer kostnadseffektiva. Det är inte alltid man har makt att genomföra dem, men sådana lösningar bör sökas.
Fråga: Hur bjuds kommunerna in i det nationella arbetet?
Svar: Kommunerna viktiga. Ännu viktigare att myndigheterna träffar och möter kommunerna än att rådet gör det. Kommunernas behov kan delvis fångas upp via myndigheterna.
Fråga: Finansiering – hur får man stora saker att hända? Statsbidrag? Svar: Stora omställningar måste vara självgenererande. De stora pengarna finns i samhällets tillväxt, inte i stadsbidrag. Ställ frågan vad är det som ändå måste hända och hur kan vi skapa synergier. Det behövs ekonomiska styrmedel, men så stor som omställningen är måste vi lära oss att tänka på annat sätt kring ekonomin. Rådet kommer inte att lösa all världens problem. Det är stora ekonomiska frågor.
Fråga: Ansvarfrågorna togs upp i SOU 2017:45 Vem har ansvaret? Har man kommit längre nu?
Svar: Nej. Ansvaret för konsekvenser följer ägande. I slutändan blir det ofta ett delat ansvar. Markägaren och kommunen tar del av ansvaret beroende på hur planeringsprocessen sett ut. Försäkringsbolag tar sin del av kostnaderna. Skulle man önska att det var på ett annat sätt? Finns det möjlighet till ökad effektivitet i omställningen? I nuläget krävs framföralt ökad kunskap om hur ansvarsförhållandena ser ut eftersom det ofta är många som inte riktigt vet.

Vattnet

Försurning och värmeböljor - klimateffekter i Östersjöns marina ekosystem.
Jonathan Havenhand, Göteborgs universitet.

För närvarande absorberas en 26 procent av det CO2 som vi släpper ut av havet. Andelen minskar dock över tiden. För hundra år sedan absorberades 92 procent. Havet blir successivt varmare och surare.
CO2 halterna ökar i atmosfären. När man ser på dagliga mätningar av CO2 i havet och atmosfären i Hawaii ser man en, jämfört med atmosfären, mycket mer varierande, men ökande trend av CO2 i havet. CO2 i havet reagerar med vattnet och gör havet surare. När CO2 löses upp i vattnet bildas kolsyra. Kolsyran bryts ner till vätejoner och bikarbonat och kalk löses upp. Effekten av CO2 beror på alkaliniteten (buffringsförmågan) som är relaterad till havets salthalt.

Vätejoner är ett problem för metabolismen hos levande organismer. Östersjöns lägre salthalt leder till en lägre buffringsförmåga. Försurningen slår därför hårdare (om allt annat är sig likt) i Östersjön än i Västerhavet. Den biologiska produktionen styr säsongsvariationen. Sommartid suger växtplankton upp CO2, vilket ökar pH. Säsongsvariation ökar om buffringskapaciteten är låg. Det är svårt att mäta havsförsurning i bräckvatten. Uppskattningsvis har det hittills blivit 0.1 pH enhet surare, vilket innebär 26 procent surare (pH mäts med en logaritmisk skala).

Haven har absorberat 93 procent av all värme som genererats på grund av växthusgaser de senaste 50 åren. D.v.s. utan haven hade det varit mycket varmare på land. Världshaven har värmts med ca 0,13 grader per årtionde. Svenska vatten har värmts ca fyra gånger snabbare. Skagerack och Kattegatt värms med ca 0,43 grader per årtionde. Östersjön värms ännu snabbare. Det som spelar störst roll för livet i havet är dock inte genomsnittliga årstemperaturer utan förekomst av värmeböljor. Det som har förändrats över tiden är inte intensiteten och troligen inte heller längden av värmeböljor. Det som har ändrats är frekvensen, dvs. värmeböljor inträffar oftare under sommaren.

Köldknäppar sker mera sällan under vintern. Det är dock svårt att identifiera trender och det har inte varit möjligt att identifiera biologiska effekter av havsförsurning i fält. De studier som visar på effekter är baserade på experiment i labb. Det finns få eller inga rapporteringar av ändringar i utbredning av svenska arter i Östersjön pga. uppvärmning
Direkta effekter av havsförsurningen består av att många arter påverkas negativt. Vissa kan klara sig om de får tillskott av energi (föda). Det finns exempel på att de vid värmeböljor inte växer trots att de äter dubbelt så mycket. Det finns även vissa arter som är opåverkade eller som klarar sig bättre under försurning. Det blir mer energi till nano- och mikroplankton och mindre till zooplankton och fisk om havet blir surare. Det blir således mer negativa effekter på högre trofiska nivåer. Effekterna blir större på individnivå än för ekosystem.
Frågor från publiken
Fråga: Det finns ju inte bara temperaturförändring, utan även salthaltsförändringar. Många arter klarar ju inte salthaltsförändringar?
Svar: Flera faktorer finns som kan samverka eller motverka varandra. Salthalten varierar men ingen långsiktig trend mot minskad salthalt ännu.

Ecochange - klimatförändringens ekosystemeffekter i Östersjöns skift ande salthalter.
Catherine Legrand, Linnéuniversitetet.

Ecohagen är en forskningsmiljö som inrättades 2011. Det har ett långtidsperspektiv och täcker en hög komplexitet. För närvarande är det ca 60 forskare som medverkar. Östersjön har en kraftig salthaltsgradient som går från brackvatten till nästan sötvatten. Olika delar har olika resiliens. Till exempel är effekter av övergödningen och överfiskning är störs i Egentliga Östersjön. Effekterna av klimatförändringar finns för hela Östersjön.

Förutom gradienter från nord till syd finns de gradienter från kust till hav. Ekosystemen i Östersjön är under tryck från övergödning, syrebrist, läkemedel, kemikalier, samt från arter som kommer in från andra vatten och för påverkan från sjöfarten. Femton av 100 fartyg i världshaven befinner sig i Östersjön. Klimatförändringar leder till ökad temperatur, samt i norra delarna minskning av salthalt. Ökat tillflöde av löst kol till havet, främst i norr, påverkar växtplankton.

Eco-change berör hela näringswebben. Hur påverkar närsalter, löst kol och förorenande kemikalier Östersjön i ett klimatförändrings-kontext? Fem teman berör mikrobiella näringswebben, högre trofiska nivåer, kemikalier och föroreningar, stöd till myndigheter (monitoring), samt en syntes.

Problembilden ser olika ut för olika delar av Östersjön. För Bottenviken förutses ökat inflöde av sötvatten och brunifiering och en kraftig temperaturökning, på upp till grader till slutet av seklet är möjlig. Även centrala Östersjön står inför en temperaturökning som dock inte är lika stor. Risken Problem med övergödning och blomningar med blågröna alger ökar med stigande temperatur.

Den första fasen av EcoChange, berör den mikrobiella delen av födowebben, vilket är nyckeln till ekosystemet. Norrut ser vi den klassiska födowebben där energi (kol) går via växtplankton till djurplankton, samt direkt till bakterier via organsikt kol. där kol energi via växtplankton till djurplankton samt direkt till bakterier via organist kol. Kvicksilver följer födowebben. Ökad temperatur med effekter på närsalter kan öka ackumuleringen av kvicksilver med 2-7 gånger, jämfört med nuvarande situation.

Liknande problembilder finns bl.a. för bromerande ämnen, läkemedelsrester, Tributyltin (TBT) och tungmetaller. Detta påverkar vår hälsa. Finns behov av åtgärder, inklusive att fånga in CO2 och återanvända näring från kustvatten. Detta är frågor som kräver samarbete regionalt, nationellt, såväl som internationellt. Kräver relevant utbildning av yngre forskare och dialog med olika aktörer.
Frågor från publiken
Fråga: Blir det förändringar i hur systemet drivs. Hur kommer det att se ut framåt?
Svar: Viss ökning av cyanobakterier sommartid genom högre temperatur (och lägre salthalt) kan inte kompensera för svagare vårblomning kopplat till mildare vintrar, vilket kommer att påverka näringskedjorna i havet. Viktigt att veta inte bara hur system ser ut utan även hur de variarar över tiden och när processer drar igång.

Minskad näringsbelastning ökar Östersjöns motståndskraft mot klimatförändringar.
Kari Eilola, SMHI.

Modeller över Östersjön är ganska högupplösta. Fysikaliska modeller har 3 m vertikal upplösning och 2 nautiska mil (3.7) km horisontell upplösning. Den simulerade tidsperioden är 1850-2100. Den biogeokemiska modellen simulerar cirkulationen av organiska och oorganiska näringsämnen, samt bl.a. cytoplankton och cyanobakterier.
Rekonstruktion av historisk utveckling, såväl som framtida projektioner har tagits fram.

Rekonstruktionen visar en kraftig ökning av tillförsel av kväve (N) och fosfor (P) till Östersjön efter andra världskriget som till stor del beror på användning av konstgödsel. Efter 1980-talet har tillförseln av näringsämnen från land till hav reducerats och är nu i nivå med de nivåer vi hade på 1950-talet.

En känslighetstest för effekt på bottenyta med syrebrist från olika kombinationer av tillförsel från land och klimat har genomförts. För närsaltstillförsel har dagens läge använts som referens och jämförts med vad som skulle ske vid en tillförsel som den vi hade 1850 och den vi hade 1985. Det är tydligt att utbredingen av syrefria bottnar inte hade expanderat för 1850-experimentet, samt om det hade varit en konstant tillförsel som den som var 1985 hade vi haft större utbredning av syrefria bottnar än vad vi har nu.

Trots minskningen av tillförsel fortsätter dock den syrefria bottenytan att öka. Cyanobakterierna visar en kontinuerlig ökning såväl i modellkörningar som från observationer. Trots att tillförseln minskar från land minskar för såväl kväve som fosfor så är det bara kväveinnehållet i havsvattnet som planar ut.

Framtida klimatförändring och dess effekt på ekosystem i Östersjön fram till 2100 har studerats i projektet BalticAPP. Från nedskalning av globala modeller har man gått ner till ”mikrometer nivå” för analys av effekter på ekosystem. Den hydrologiska modellen E-Hype har används för att simulera olika scenarier för framtida närsaltstillförsel till Östersjön; Närsaltsreducerande åtgärder genomförs enligt ”Baltic Sea Action Plan (BSAP)” (SSP1); Närsaltstransport som idag, men med hänsyn till klimatförändring (SSP3); Ökade utsläpp av närsalter enligt scenariot ”fossil fueled development” (SSP5). Samtliga närsalttillförsel scenarier har sedan kombinerats med två klimatscenarier (RCP4.5 och RCP 8.5). Det man får fram från modellkörningen är ett ensemble-medelvärde med en spridning.

Resultaten visar att reduktionen i närsaltstillförsel enligt BSAP leder till förbättrat miljötillstånd i Östersjön. Denna slutsats är robust under olika klimatscenarier och framtida tillstånd är främst beroende av fortsatt minskade fosforutsläpp i överensstämmelse med BSAP.
Tillförsel av näringsämnen till Östersjön har således den största inverkan på övergödningen i Östersjön, både i historiskt och i framtida perspektiv. Klimatets påverkan på primärproduktion, kvävefixering och hypoxisk bottenyta är liten vid låg näringstillförsel (BSAP). Tillförseln kan hållas konstant trots ökade vattenflöden från land genom BSAP åtgärder. Klimatförändringar, främst ett varmare klimat och höjt globalt vattenstånd, kan dock förstärka effekter av övergödning. Minskad näringsbelastning ökar således Östersjöns motståndskraft mot klimatförändringar.
Frågor från publiken
Fråga: Kan man dela upp data i havsbassänger?
Svar: Ja. När vi kommer till norra delarna är det dock från modellperspektiv svårt att få säkerhet i data.
Fråga: För närsaltsbelastning ser vi inte så stor effekt trots nedgång i tillförsel. Varför ser vi inte större respons?
Svar: Det har lagrats näring i systemet under den långa perioden, speciellt fosfor. Det tar 70 år tills fulla effekten av att BSAP nås.

Samhället

ClimeMarine - effekter av klimatförändring i marin planering.
Jonas Pålsson, Havs - och vattenmyndigheten.

Symphony är ett verktyg för att få in klimatförändringar i havsmiljöförvaltningen. Det syftar till att brygga mellan forskarnas kunskap och användarnas behov och är framtaget med länsstyrelser och kommuner i referensgruppen.

Påverkan kopplas till bl.a. torsk, olika ekosystemkomponenter, naturvärden, fartygsbuller, övergödning, fiske, gifter m.m. Genom Symphony kan man integrera information om belastningar och naturvärden genom en känslighetmatris och på så sätt få beslutsunderlag i havsplaneringsprocessen. Datalager för 40 olika typer av mänskliga belastningar och 34 ekosystemkomponenter kan laddas hem. En exceltabell visar hur mycket varje belastning påverkar varje ekosystemkomponent. Den är framtagen av en expertpanel med forskare och experter från länsstyrelser. Man får ut en karta med miljöpåverkan där alla påverkansfaktorer lagts samman, d.v.s. alla belastningars påverkan på alla naturvärden. Man får även ut en tabell.

Totalt sett står i nuläget fiske för 35 procent, övergödning för 31 procent, gifter 15 procent, samt sjöfart för 11 procent av den totala miljöpåverkan. En prediktion av hur belastningen ökar till 2030 har gjorts och kartor visar på förändringen. Vissa områden blir bättre om havsplanerna för Bottniska Viken, Östersjön och Västerhavet implementeras.

Till viss grad kan Symphony användas för att se i vilka områden havsplanen ska läggas. Man kan t.ex. i viss grad optimera placering av t.ex. vindkraft från miljöpåverkan, men även andra faktorer måste vägas in. Man måste även ta hänsyn till osäkerheter. Alla som laddar in data om naturvärden gör även skattningar av dataosäkerhet. Hänsyn måste även tas till att Symphony saknar födowebbseffekter. Om t.ex. torsken går ner så syns inte påverkan på sill eller plankton.

Effekten av klimatförändringar slår över alla havsområden och därmed ger klimatförändringarna lika stor effekt som de 40 typerna av mänsklig belastning gör tillsammans. Klimatperspektivet i havsplaneringen kan t.ex. användas för att kartera förekomst av klimatrefuger, dvs. områden där klimatförändringarna slår lite mindre än på andra ställen. Dessa utpekade områden bör skyddas extra mycket. Förändringar av klimat-relaterade faktorer som styr utbredning av olika arter har beräknats.

Man har tittat vidare på några specifika arter som t.ex. blågräs, blåmussla och blåstång och sett på hur geografisk spridning kan komma att påverkas av klimatförändringar, samt identifierat klimatrefuger. Det ger en fingervisning för hur mycket klimatförändringarna kan komma att slå. Denna information följer med in i havsplaneringen. Ett förslag på havsplaner ska levereras av HaV till regeringen till december2019.
Frågor från publiken
Fråga: Finns planer på att göra informationen mer högupplöst?
Svar: Nu finns information i skalan 250x250 m. Problemet är att man inte kan gå ut med djupdata i högre upplösning. Systemet som byggs nu möjliggör för kommuner och länsstyrelser som vill ha högre upplösning att kombinera med att ladda upp egna lager och använda nationella datalager.
Fråga: Planeras förbättringar vad det gäller osäkerhetsskattning för naturvärden? Finns planer på att skapa osäkerhetsmatris för effekterna? Svar: Ja. Osäkerhetsanalys för att se hur stor effekt osäkerhet i vissa delar har för resultaten.

Vattenförsörjning i framtidens klimat.
Cecilia Näslund, Boverket.

Hur får vi vattnet att räcka till? Det kräver en god hushållning av mark- och vattenområden. Det är kommunerna som har ansvar för planläggningen av vattenförsörjningen. PBL som ger ramarna hur kommunen ska utföra den. Samtidigt måste all annan relevant lagstiftning följas. Kommunerna ansvar för att planering av och för att lösa kommunal vattenförsörjning vattenförsörjiningen. Det finns även enskild vattenförsörjning för vilken den enskilde har ansvaret.

Vid planläggning måste en mängd faktorer beaktas som rör ett områdes beskaffenhet, läge och behov. Det leder till en avvägning mellan en mäng olika intressen. Hänsyn till ordnad vattenförsörjning, påverkansrisker, känslighet för föroreningsspridningar och klimataspekter krävs för långsiktig planering. Ibland kan man kombinera flera intressen, ibland måste man prioritera ett intresse framför andra.

Den största vattenanvändningen står industrin för, följt av hushåll, övrig kommunal vattenanvändning och enskilda uttag till bevattning. Ursprunget är fördelat mellan 80 procent ytvatten, 13 procent grundvatten, samt 7 procent från okänd källa.

Redan idag finns problem med vattentillgång under sommarmånaderna som har känts av inom lantbruk och industri. Vattentillgång sommartid kan med ett klimatscenario som bygger på ”business as usual” vad det gäller utsläpp av växthusgaser, i genomsnitt minska med upp till 40 procent för perioden 2069-2998 jämfört med 1963-1992. Det gäller en medelsommar. Det som är svårt att hantera är extremsomrar.

För grundvatten har beräkningar visat att med ett ”medelscenario” för framtida utsläpp av växthusgaser (RCP 4.5) minskar grundvattenbildningen i sydöstra Sverige med 15-20 procent. Magasineringsförmågan har stor betydelse för hur torka slår på grundvattentillgången. Inte bara kvantitet utan även tillgång till vatten av god kvalitet är avgörande för vattentillgång. Skyddsmöjligheter inkluderar inrättande av vattenskyddsområden, miljökvalitetsnormer, riksintressen för att skydda vattenförsörjning, samt vattenförsörjningsplaner. Många kommuner uppfattar att det redan idag finns stora påverkansrisker.

Vattenskyddsområden fungerar på ett bra sätt i den fysiska planeringen. Miljökvalitetsnormerna får inte så stor skyddseffekt. Inte heller riskintressen och vattenförsörjningsplaner. I senaste (2018) sammanställningen av 1750 vattenskyddsområden hade knappt 25 procent skydd enligt miljöbalken, 25 procent hade äldre skydd, 25 procent saknade skydd och för 25 procent gavs inget svar. Många dricksvattenresurser saknar således juridiskt stöd.

Översiktsplanering kan användas för att skydda vattenresurser och styra undan olämplig markanvändning. Alla kommuner redovisar dricksvattenresurser men gör inte tydliga ställningstaganden kring den hänsyn som behövs kring markanvändning för att skydda vattnet.
Det finns en övertro kring vad man kan lyckas med via planbestämmelser. De begränsade möjligheterna detaljplanen ger kan t.ex. vara att undvika biltrafik i ett område som kan påverka dricksvattnet eller att ange yta och djup på våtmarker. Man kan bara inkludera markanvändning, inte planlägga behov av reningsanläggningar för att uppnå en viss vattenkvalitet. Säkerhetsrisker kan leda till sekretess.

Det kommer att ta lång tid innan vi fått juridiskt skydd för alla våra vattenresurser. Även om regeringen har gett extra pengar till det så är det tidskrävande och kan vara komplicerat. Det saknas även en robusthet i form av reservvattentäkter även för att klara dagens klimatförhållanden. Kommunerna upplever svåra intressekonflikter. Det finns många alternativa lösningar, som att identifiera andra vattenresurser, koppla samman sig med grannkommuner, eller införa ny reningsteknik. Det kan därför vara svårt när en vattenresurs ställs mot konkurrerande exploateringsintressen när en sammanfattande bedömning görs (som ej går via miljöbalken).

Klimatförändringar ger nya förutsättningar med ökad risk för vattenbrist sommartid i vissa regioner och ökat konkurrens genom ändrat bevattningsbehov inom jordbruket. Sverige kommer dock även fortsättningsvis ha god vattentillgång i sin helhet. Det kommer att finnas behov av att använda stora vattenmagasin bättre. Stora variationer mellan år och inom år behöver hantears med långsiktig planering. Vatten kan även behöva transporteras. Till exempel tar Sydvatten i Skåne redan vatten från en resurs 20 mil bort.

Sammanfattningsvis krävs ett utvecklat system för vattenförvaltning som kopplar ihop vilka resurser som finns nu och som förväntas i framtiden med behov, exploateringstryck och påverkan. En övergripande nationell anals krävs för alla behov. Den behöver beakta inverkan av klimatförändringar samt säkerställa att vattnet räcker till övriga delar av samhället som jordbruk, industri och ekosystem. Även vattenkraften, som reglerar flödet, måste vägas in. Analysen måste peka ut vilka dricksvattenresurser som behövs och var storskalig infrastruktur behöver byggas ut över tid i olika etapper fram till år 2100 och gärna längre.

Det finns ett stort behov av att utveckla robusthet. Man behöver förtydliga vad det är man behöver planera för, som t.ex. långa torrperioder. Det finns mycket som kan göras för att effektivisera vattenanvändningen. Det inkluderar att minska vårt behov, samt att stärka vattenresursernas kapacitet genom att se landskapsmöjligheterna, samt att följa upp skyddsbehovet för vattenresurser. En långsiktig planering krävs för att tillgodose alla intressen. Det krävs en nationell strategi med en handlingsplan.
Frågor från publiken
Fråga: Kan se stora drag i en nationell plan, men finns mycket stora variationer inom Sverige. Det är ett stort glapp mellan nationell nivå och kommunerna som är skyldiga att säkerställa vattenförsörjningen. Hur ska det lösas?
Svar: På nationell nivå kan man se var det är lämpligt med storskaliga lösningar. För övriga vattenresurser får man samla in underlag från kommunerna till den nationella planen.
Fråga: Ofta finns skydd för tekniska system, men saknas skydd för vattentäkt dvs. vi måste säkra att vi har vatten?
Svar: Ja, vi måste skydda resursen inte bara anläggningen. Måste koppla till skydd av anläggning, vilket magasin som används för att fylla på.

Samhällsnyttiga ekosystemtjänster.
Carina Pålsson och Henrik Andersson, Länsstyrelsen Kalmar län.

Ekosystemtjänster är produkter och tjänster som bidrar till vårt välbefinnande. Det är naturens gratisarbete och ska inte tas för givet. Det måste synliggöras, vårdas och värderas.

Värden kan vara försörjande, reglerande, stödjande, och kulturella. Försörjande tjänster är det vi kan ta ut från systemen, t.ex. livsmedel, fisk, skaldjur och dricksvatten. Kulturella tjänster är t.ex. upplevelser, forskning och utbildning. Reglerande tjänster inkluderar flödesutjämning, vattenmagasinering och inbindning av CO2. Stödjande tjänster är underliggande förutsättningarna för att allt annat ska kunna fungera, ex primärproduktion och förekomst av livsmiljöer för djur och växter. Ofta har försörjande tjänster prioriterats på bekostnad av de andra tjänsterna.

Värdet av ekosystemtjänster och samhällsnyttor kan bedömas på olika sätt. Man kan beräkna det ekonomiska värdet för samhället. Detta har t.ex. gjorts för dricksvatten i Emåns avrinningsområde. Genom att titta på VA-avgifter och uppskatta att ersättningsvatten skulle öka kostanden med 400 procent kom man fram till värdet 375 miljoner per år. Dessutom värderades vattenuttag till djur till 76 miljoner per år. Med andra värden som går att sätta pengar på landade uppskattningen på 740 miljoner och då är enbart försörjande tjänster inkluderade.

Ett annat exempel gäller ekosystem tjänster från Östersjön. Här uppskattades betalningsviljan till 4.8 miljarder Euro. Kostnaderna för att nå Baltic Sea Action Plan (BSAP) är ungefär hälften så höga.
Även för Brunnsviken (Stockholms Stad) gjordes en enkätundersökning som visade att kostnaderna för att genomföra åtgärder var betydligt lägre än kostnaderna för att genomföra åtgärder.

Ett annat sätt att räkna användes för ålgräsängar på västkusten. Här tittade man på samhällskostnader vid förlust av ängarna. Fokus var på habitat för fiskar, samt upptag och lagring av kol och kväve. En grov skattning blev att det ekonomiska värdet av förlust låg inom intervallet 3 700 - 21 000 miljoner kr.

Våtmarker ger oss många ekosystemtjänster genom att de renar näringsämnen, magasinerar lågflöden, buffrar högflöden mm. Man kan stödja tjänsterna på flera sätt, t.ex. genom att bevara, anlägga eller återskapa våtmarker. Grunda kustområden är värdefulla och sårbara. De hör till de mest produktiva och artrika områdena i Östersjön. Samtidigt konkurrerar med ställen där människor vill bo och verka.

Fungerande och stärkta EST behövs för att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det kommer att krävas att vi lägger fokus på de reglerande och stödjande ekosystemtjänsterna. Om inte de fungerar så kan vi heller inte få försörjande tjänster. Åtgärder behövs såväl för att minska påverkan som för att restaurerar och rehabilitera miljöer. Där finns mycket att göra för att skapa ett robust ekosystem. Det blir effektfullt för beslutsfattare om vi kan sätta kronor på ekosystemtjänsterna.

29 augusti

Kunskapsbehov och framtida utmaningar
Nationella utlysningar för att stärka samarbetet mellan forskning och förvaltning.
Petra Wallberg, Formas.

Till nästa forskningspropp kommer Formas göra ett inspel att göras kring ett nytt nationellt forskningsprogram vid Formas med fokus på vatten. Kan vi hjälpas åt att arbeta för att få det realiserat?

Formas har idag tre nationell forskningsprogram för samhällsutmaningar; Hållbart samhällsbyggande, klimat, och livsmedel. I dessa program står det inte så mycket om vatten, men de berörs av vatten. Genom ett vattenprogram kan vattnet stärkas upp i de befintliga delarna.

Syftet med de nationella forskningsprogrammen är att göra skillnad. De bygger på samverkan i linje med vad som händer internationellt. Det krävs nya sätta att omsätta kunskap till praktik. Politikerna vill att vi ska komma med lösningar snabbt. Att uppfylla de globala målen är centralt.

Inspel till forskningsproppen rör vatten i ett brett perspektiv och inkluderar såväl sött, som salt, yt som grundvatten. Eftersom det redan finns tre forskningsprogram vid Formas kan det vara svårt att få igenom men det finns en chans. igenom. Finns en chans. Till början görs detta inspel. Ett nästa mer omfattande steg skulle vara att ta fram en forskningsagenda med en mycket bredare förankring. Formas kommer då fråga efter synpunkter och deltagande i arbetet. Arbete har genomförts med avstämningar inför inspelet. Diskussioner med myndigheter och branschorganisationer har genomförts i små grupper. Tjugo sidor har varit på remiss under sommaren 2019. Många bra synpunkter har kommit in.

Diskussioner med berörda har gett rekommendationerna att inte skriva så mycket om klimat eftersom det redan finns ett klimatprogram. Det har uppmärksammats att det inte står så mycket om vatten i befintliga program och att det därför krävs samarbete för att stärka upp de befintliga programmen (t.ex. klimatprogrammet) med vattenaspekter.
Programmets första del berör enligt förslaget, biologi, processer, interaktioner. Det kan t.ex. handla om varför fisket går ner eller varför det är så mycket alger under bryggan.

Nästa bit är mer teknikfokuserad, d.v.s. fokuserar på hur kunskap om processer och interaktioner kan länkas till innovationer för miljö, teknik och samhällsutveckling. Den sista biten är den humanistiska och samhällsvetenskapliga, dvs. när vi vet allt – bad behöver vi göra för att något ska hända? Vilka ekonomiska fördelar kan det medföra? Det är centralt eftersom grundbulten i forskningsprogrammet är att se till att det vi vet måste göras händer.

Slutligen meddelade Petra att om någon vill anordna något forskningsrelaterat inom vattenområdet och engagare Formas – hör av er till henne!
Frågor från publiken
Fråga: Finns inte övergödning och biodiversitet med i tidigarea program?
Svar: Det är något vi försöker lyfta. Biodiversitet ör också en fråga som går på tvären inom samtliga tre befintliga program (hållbart samhällsbyggande, livsmedel, klimat). Även inom vattenprogrammet vill vi jobba med det. I klimatprogrammet nämns vattnet bara på ett par ställen.
Fråga: Nämner att aktiviter måste vara forskningsrelaterade. Finns det möjligheter för myndigheter att bedriva egen forskning med medel från Formas?
Svar: Om en myndighet vill ha aktiviteter tillsammans med Formas måste de vara forskningsrelaterade. Från Regeringskansliets sida ser det bra ut om vi samarbetar med flera organisationer, det kan stärka det vi säger och peka på forskningsbehov. Det gäller i båda riktningarna. Ett exempel är när SGI kunde säga till Miljödepartementet att Formas hört av sig till dem kring förorenade sediment, då stärks det att det är ett viktigt problem.
Fråga: För många frågor är det ett samspel mellan faktorer (”multiple drivers) som ger de effekter vi observerar.
Svar: Programmen är illustrerade som pelare, men vattenrutan går tvärs över alla, d.v.s. det som står i vattenrutan rör alla de befintliga nationella programmen. Genom att vi får nationellt program vatten kan vi stärka upp övriga. När det blir utlysningar inom, t.ex. klimat skulle vi kunna skjuta till pengar från vatten. Självklart krävs samarbete. Tanken är samverkan och tvärt.

Forskning och förvaltning i ett förändrat klimat
Samtalsledare Sif Johansson, Formas.
Medverkande: Kajsa Tönnesson, Havsmiljöinstitutet, Irene Bohman, Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt och Petra Wallberg, Formas.

Förvaltningen vill att alla beslut ska vara vetenskapligt grundade. Forskarna vill att det de gör ska komma till nytta. Det finns således ett gemensamt intresse, men hur vässar vi samarbetet mellan forskningen och de som behöver resultaten för beslutsfattande?
Fråga: Vad är det stora hindret?
Det är vår tillgång till tid i vardagen med olika aspekter i fokus för olika aktörer. Forskare har sinapublicerings och meriteringskrav. Myndighetsvärden får ständigt nya uppdrag, ofta utan extra finansiering vilket leder till hårda krav på prioriteringar. Det finns sällan tid för samtal kring tvärvetenskapliga frågor och kring hur ny kunskap ska tillämpas.

Havsmiljöinstitutet har regeringsuppdraget att sammanställa kunskap. Tyvärr har vi ett system där incitament för forskare saknas. Forskare meriterar sig genom vetenskapliga publikationer, samhällsnytta räknas inte.

Finansiering är centralt. För befintliga Formas utlysningar får forskare 3 miljoner som ska användas inom 3 år. För att få till ett hållbart projekt krävs kommunikation med behovsägare både för att genomföra projektet och för att kommunicera resultat och det tar tid och kräver pengar. Det behöver ingå i budgeten. De nationella programmen ger större möjligheter till kommunikation med behovsägarna. Men tiden begränsar även där, dvs. räcker inte med pengar då alla är så belastade med arbetsuppgifter. Med pengar ges dock möjlighet att anställa flera som har kommunikation som sin huvuduppgift.

Frågan om tid gäller inte bara för samverkan, samarbete och gemensam identifikation av frågor. Vi behöver även tänka över styrningen av tid i ett större perspektiv. Kanske fundera i termer av ett cykliskt tänkande av fördelning av tid mellan forskning och arbete på myndigheter för en individ?

Hur ser man på traditionen med forskare som sitter i sina egna rum, kan vi bryta och tänka nytt kring hur vi kommunicerar?
Frågor från publiken
Fråga: Hur ska kontakten med slutanvändaren inte bli ”lost in translation”, d.v.s. hur ska forskningsresultat kunna överföras i begripliga former till, t.ex. lantbrukaren eller lagstiftaren? Den typen av samverkan är inte oväsentlig.
Svar: Det är ett möte mellan olika traditioner och olika villkor. Regionnära forskning behövs med översättare som sätter ihop forskning från olika studier till ett gemensamt resultat.

Traditioner behöver brytas. Det räcker inte med att det görs på ett lärosäte. Det krävs dialog mellan flera lärosäten för att hitta incitament för forskare att arbeta samhällsnära. Detta måste lyftas av rektorerna och hänsyn måste tas till de olika förutsättningarna i olika regioner. Detta kan t.ex. göras genom det fem vattendistrikten i Sverige.
Vi befinner oss i en förändringsprocess. Forskarna har blivit mycket mer pedagogiska och forskarkollegor ställer frågan till varandra kring vad de skulle svara om politiker skulle ställa frågan om hur de skulle kunna använda deras resultat. Vi är på väg.

Finns viss möjlighet för VR doktorander att praktisera på VR. Vore mycket bra att få det mera etablerat med möjligheter till praktik på myndigheter och företag när man funderar på om man vill fortsätta inom forskning eller ej. Det är ett värdefullt utbyte. Vid granskning av ansökningar till Formas finns fem kriterier. Två gäller samhällsrelevans och kommunikation. Det är ett bra sätt att få ansökningar som inriktas på samhällskopplingar. Det är viktigt att kunna följa upp. Är det bara något man skriver eller händer det något? Formas är medvetna om att uppföljning behövs. Om uppföljning ska vara möjlig krävs det att det finns rätt krav i utlysningen.

Möjligheten till utbyte av personal mellan forskning och myndigheter m.fl. i båda riktningarna finns. Krävs dock att det inte innebär att man måste sluta sin forskarkarriär. I Kalmar finns en lagom kritisk massa inom forskning och förvaltning som gör att det fungerar. Man arbetar tillsammans i projekt, man känner varandra och tar kontakt när utlysningar är på gång.

Men kanske behövs någon form att tryck för att det ska fungera bättre? Det beror på vilken typ av tjänst man har på ett lärosäte. En forskare måste meritera sig med publiceringar för att komma vidare i sin akademiska karriär. Det leder till ett val av karriärväg, vilket är ett dilemma.

Som forskare kan man tycka att det är roligt att vara med och ställa samman syntesrapporter, vare sig det är globalt (t.ex. IPCC), regionalt (HELCOM). Målet är att få fram budskap som är viktiga för samhället. Det vore bra att få in flera forskare på det genom att visa att det är viktigt. Att vara författare till ett kapitel i en ”assessment report” borde ha ett formellt meriteringsvärde.

Det krävs att det finns mötesplatser som alla ser som värdefulla.
Vatten är ett så brett område att det måste täckas in av flera discipliner inte bara ett litet forskningsfält. Hela kedjan måste täckas in, inklusive beteendeförändringar och implementering. Den typen av synteser skulle göra stor nytta. Om vi ska jobba med förändrat beteende krävs till en början en kartläggning av vilka aktörer som har en påverkan på havsmiljön. För att täcka in samhällsperspektivet krävs tid och pengar. Med en budget på 3 miljoner blir det inga breda synteser. Det behövs riktade utlysningar inom breda forskningsprogram. Mera samarbete krävs mellan olika forskningsfinansiärer, t.ex. Formas och Vinnova, med koppling till EU program.

Vinnova är svåra att charma. Det är svårt hitta någon på Vinnova som är intresserad av vatten. Intresse för samarbete finns från Formas sida. Innovationsbenet finns på Formas, dock inte med fokus på vatten.
Allmänhetens intresse måste finnas, d.v.s. .det krävs en allmän förståelse för att frågor är komplexa för att vilja stödja politiker som vill satsa pengar på att prioritera dem. Allmänhetens behov av tillgänglighet av information på en begriplig nivå ska inte underskattas. Det finns behov av att öka allmänhetens förståelse av hur utvecklingen sett ut fram tills nu och för vad det finns för scenarier för framtiden.

Det finns internationellt samarbete inom Östersjöregionen. Det kan röra kommuner, län, men även politikernätverk eller båtbranschen. Där finns möjlighet att dela erfarenheter genom att titta på grannländer med motsvarande problematik och uppdrag. Det är bättre att alla arbetar tillsammans än att man gör samma sak var och en för sig. Internationella forskningsprogram som Bonus är en möjlighet.
NGO:s har en viktig roll genom när det gäller att hålla myndigheter på tå. Krav från NGO:S gör att myndigheter måste vässa sin kommunikation. Frågor hjälper myndigheter att förstå var de behöver bli bättre och var det saknas kunskap. Förändringar i omvärlden händer snabbt och leder till nya behov. Krav från samhället är en drivkraft till att omvärdera befintliga ställningstaganden.

I Australien krävs det att forskningsansökningar kring samhällsrelevanta frågor har stöd och att industriorganisationer, myndigheter, kommuner och/eller landsting är medsökande. Som det är i Sverige nu är samhällsrelevans snarare en schablonsektion i ansökan som är med för att övertyga forskningsfinansiären istället för att vara integrerat i hela programmet. En förändring kan kräva nya regler – men det är värt att arbeta för.
Vad tar vi med oss hem?
Irene:
Att vi är så överens kring vatten- och klimatfrågornas gemensamma grund och riktning.
Kajsa: Att vi fortsätter dialogen kring att ge förutsättningar för forskare att arbeta förvaltningsnära.
Petra: Att krav på samarbete är svårt i utlysningar med 3 miljoner på 3 år. Att det krävs ett forskningsprogram för vatten. Men kommer myndigheter, länsstyrelser och branschorganisationer att vilja ha alla forskare som drar i er? Formen för detta behöver utvecklas. De som håller i kommunikationen kan vara forskare, men även informatörer/kommunikatörer. Det går redan nu att söka medel för forskningskommunikation, för det krävs ej disputerade forskare.

Myndigheternas kunskapsbehov
Frågan ställdes med mentometer om vi behöver vi mer kunskap för att samhället ska kunna möta effekter av klimatförändringar?
Svarsalternativen ”ja” och ”delvis” fick samma poäng.
Motiveringen till svaret delvis var relaterat till att det alltid finns osäkerheter i forskningen. Det innebär att vi måste agera från det vi vet och förbereda oss för osäkerheterna. Ofta är det medvetenhet om att vi står för en förändring snarare än att exakt veta vad vi ska ta höjd för som genererar beslut som att höja regleringsförmågan, eller att kunna buffra för extrema förhållanden. Det finns ofta mycket kunskap, men problemet är att vi har byggt in oss i system som är grundade i historiskt klimat. Det tar tid att bygga om samhället. Kunskapen finns inte alltid där den behövs. Kunskapsspridning krävs, speciellt i tider som nu när faktaresistens sprider sig. Kraven på att noggrann och pedagogisk kommunikation ökar därmed.

Diskusson följde med deltagande av Sonja Råberg, Länsstyrelsen i Stockholm, Mats Svensson, Havs- och Vattenmyndigheten, Gun Lindberg, Västerviks kommun, Cecilia Näslund, Boverket, samt Erik Kjellström, SMHI.

Erik: Viktigt att ha koll på användarnas behov av information och expertis. Gäller både klimatanpassning och åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser. Vad är det för kunskap, data och scenarier som behövs? Det behövs tid för samtal kring resultat. Erik förde fram att det finns behov av att emissionsscenarier tas fram för Sverige. Även annan typ av information som nu finns globalt (t.ex. IPCC) och regionalt (t.ex. för Östersjöregionen) behöver kompletteras på nationell nivå.

Ett exempel är extremväder i Sverige där t.ex. kartering av förekomst av hagel inte har gjorts sedan år 1917. Viktigt även med kopplingar mellan miljöövervakningsdata (fjärranalys och in situ data), uppföljningar och forskning. Internationellt samarbete centralt men krävs även nationellt tänk kring vad för informations som ska tas fram för Sverige. Nu spretar det mycket när det gäller vilken klimatinformation som används av såväl av forskare som använder information om framtida klimat i sin forskning, som för klimatanpassning. Information som används kommer ofta från gamla forskningsprojekt. I t.ex. Storbritannien har nationell klimatinformation tagits fram som används i olika sammanhang. Ett annat problem gäller säkerhetsklassad information, dvs. hur hanterar man data som finns men som inte får användas.

Cecilia: Boverket har utbyte med forskarsamhället t.ex. genom att medverka och framföra på konferenser, såväl som på specialmöten där forskare och andra myndigheter är inbjudna för att diskutera specifik fråga. Ett exempel är SMHI:s möte kring stigande havsnivåer med förvaltande myndigheter och forskare. Boverket får ofta frågor om att vara med i forskningsprojekt. Ser behov av att forskningsresultat, med fokus på sammanställningar och synteser som kan användas i myndighetsarbetet.

En generell syntes är inte användbar för alla användningsområden Det som är användbart för samhällstillämpning är snarare en helhetsbild över ett kunskapsområde än rapportering från ett enskilt forskningsprojekt. Synteser kan behöva anpassas efter specifika användningsområden. Bebyggelse står lång tid och kan inte planeras kortsiktigt. Kräver hänsyn till klimatförändringar i ett tidsperspektiv som är längre än fram till 2100. Speciellt med hänsyn till stigande havsnivåer är det snarare tidsperspektivet 2200 eller 2300 som är intressant. För dimensionering av vattenförsörjning krävs en nationell samsyn kring för vilka extremförhållanden som vattenförsörjnigen ska planera efter.

Det finns i nuläget inte ens tydliga kriterier för hur vattenförsörjningen ska dimensioneras för dagens extremförhållanden. Tydlighet krävs således kring hantering av såväl dagens som av framtida extremförhållanden. Hanteringa av risker kopplade till ökad erosionrisk vid havsnivåhöjningar krävs i områden som samtidigt är högintressanta för exploatering. Det krävs metodik och vägledningar för hur beräkningar ska ske. Hur avancerade modeller krävs för att visa att områden som byggs är tillräckligt trygga?

Sonja: Arbetar med marina frågor på Länsstyrelsen i Stockholm, bl.a. med marint skyddade områden/klimatrefuger. Frågor kring hur de ska ta hänsyn till de kartor som tas fram som underlag till klimatrefuger (jmf presentation ClimeMarine). Hur bra är dessa modeller, vad har det för säkerhet?

Arbetar även med tillsyn och prövning, t.ex. när ett reningsverk ska byggas ut. När ärenden bereds ser man på hur det ser ut idag med, t.ex. vattenomsättning och vattenkvalitet. Men hur ser det ut om 30, eller 50 år på grund av ett förändrat klimat? Vattendirektivet bygger på referensförhållanden, men hur hantera dessa när salthalt, temperatur mm förändras? Behöver gränsvärden ändras? Vi går på tårna för hur det kommer att se ut i framtiden. Hur vet vi att vi övervakar rätt parameterar med rätt frekvens och under rätt tid av året när klimatet förändras? Det finns behov av en adaptiv miljöövervakning som tar hänsyn till att referensvärden inte kan hanteras som statiska i och med att klimatet förändras.
 

Mats: HaV finansierar bland annat SLU:s miljöövervakning. Finns behov av att adaptivt förändra beställningarna när klimatet förändras. Att gå mot ekosystembaserad förvaltning kräver förändrat sätt att tänka bland beslutsfattare. Att förändra tänkesätt kan kräva kunskap baserad i organisationspsykologi. Det krävs komptens att bestämma funktionskrav. Vad för värden, vilka ekosystemtjänster ska vi främja? För att få genomslag i samhället av vikten av biologisk mångfald måste det förklaras för gemene man så att det blir tydligt vad det innebär för vårt dagliga liv.

En nationell plan för omprövning av vattenkraften ska beslutas av regeringen. Lånsiktiga kunskapsbehov är kopplade till klimatutmaningarna. Vi ska se till att ha regleringskraft, vindkraft och havsplanering. Ska knyta an till kommunal planering och vattendirektivet och jämka med andra direktiv, t.ex. art-habitat direktivet och slå vakt om ekosystemtjänster. Fiskesektorn har setts som enskild, men har, tillsammans med övergödning och klimateffekter stor påverkan.

Gun: Kommunen måste genomföra åtgärder på fysiska lokaler som innebär stora kostander. Kräver rätt prioriteringar. D.v.s. Gå från globala utmaningar till lokala åtgärder som finansieras med skattemedel. Hur vet vi att åtgärderna är de rätta? Krävs mer tillämpad forskning där projekt genomförs i samverkan med praktiker. Samverkan behövs redan när man tar fram målbilden och behoven. Samverkan krävs även med de som inte befinner sig i universitetens närhet, men de flesta studenter och forskare vill inte åka så långt.

Det krävs en mer systematisk uppföljning av åtgärders effekter. Åtgärder genomförs under ett par år, t.ex. med finansiering av LOVA, med uppföljning. Det görs dock ingen långsiktig uppföljning. Det krävs bättre miljöövervakningssystem för att analysera vad som är effektivt. Dessutom krävs ökat fokus på styrmedel för genomförande. Beteendeförändringar krävs, men det är pengar som styr, inte minst inom lantbruket. Även viktigt få med kopplingen mellan stad och land, samt involvera hela landsbygden i avrinningsområdet från ”berg till hav”. Viktigt att sätta kretsloppstänkande och cirkulär ekonomi i fokus och använda vattenresurser effektivt.

Klimatanpassning behöver vara robust och kostnadseffektiv. T.ex. genom att anlägga multidammar, med system som hänger ihop. Eller genom att introducera solpaneler som genererar el även vid strömavbrott (inte bara när nätet är uppe). Krävs modeller som förenklar arbetet. Bättre att bygga upp kunskap i kommuner genom direkt kontakt med forskare än att anlita konsulter. Forskningsresultat bör förklaras satta i en helhet. Agenda 2030 är bra pedagogiskt. Det krävs en översättning för att kunna förklara till politiker. Slutligen krävs snabbare tillgång till nya data – istället för att få veta vad som hände för 2 år sedan.
Kommentar från publiken: Hot och böter är verksamt. Men tillämpas på olika sätt i olika kommuners miljöförvaltningar.


 

Sidansvarig: Tina Johansen|Sidan uppdaterades: 2019-09-25
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?