Till startsida

Ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Vad är marint skräp?

FNs miljöorgan har definierat marint skräp som ett fast föremål som är tillverkat eller bearbetat och som direkt eller indirekt, medvetet eller omedvetet slängts eller övergivits på ett sådant sätt att det hamnat i en marin miljö.

Skräp kan alltså härstamma från både hav och land. Till havs kan skräp komma från fritidsbåtar, fartyg eller andra offshoreanläggningar. Hur stor andel av skräpet som kommer från havsbaserade källor varierar kraftigt från ett område till ett annat. Havets strömmar, befolkningstätheten på land och hur intensivt havets används i området är bidragande faktorer.

Skräp från land kommer från en mängd olika ställen. Strandbesökare som skräpar ner, illegal dumpning, nedskräpning i tätorter och vägar, industriutsläpp och bristfällig avfallshantering. Skräp som slängs på land förs med vind och rinnande vatten mot havet eftersom havet alltid är nedströms från land. Det spelar alltså ingen roll vart på land nedskräpningen händer, det kan ändå nå havet.

Det vanligaste material som skräpet är tillverkat i är plast.

Läs mer om marint skräp

Vart kommer skräpet ifrån?
Skräpet kommer från källor på land och till havs. En del av skräpet som hittas på den svenska västkusten är lokalt, men majoriteten kommer från andra länder. Uppskattingsvist 80 procent av skräpet på västkusten, framförallt Bohuslän, kommer från andra länder än Sverige.

Att det är andra länders skräp som når västkusten visar på att problemet bara kan lösas med internationella samarbeten och insatser.

Strömmarna i Nordsjön-Skagerrak-Kattegatt är sammanlänkade på ett sådant sätt att de passerar den svenska västkusten.

I Nordsjön flödar strömmarna moturs, rundar norra Danmark och viker av mot svenska kusten. Utanför södra Bohuslän ansluter en ström från Östersjön. Tillsammans flödar vattnet norrut längs västkusten.

En del av vattnet rinner ut i Nordatlanten via norska huvudet, eller återcirkulerar till Nordsjön, medan en stor del blir kvar i Skagerrak där det cirkulerar i en stor virvel. Risken för att skräp ansamlas här, eller deponeras på den svenska västkusten, är alltså mycket stor.

Utöver strömmarna töms stora floder i Nordsjön och Västerhavet. Dessa dränerar den Europeiska kontinentmassan och för med sig mängder med skräp ut till havs, som sedan fångs upp av strömmarna.

Återvänd till toppen

Bryts skräpet ner?
Både ja och nej, det beror på vilken typ av skräp det är. Plast, som utgör den största delen av skräpmängderna, bryts ner mycket långsamt. En plastflaska eller dunk kan behöva hundratals år på sig att bryts ner. Under tiden finfördelas det till små partiklar, vilka fortfarande är plast.

Det skräp som däremot är tillverkat av trä, fruktskal, papper, bomull, kartong och liknande bryts ner relativt snabbt, ofast inom ett par veckor eller månader. Av den anledningen utgör dessa en ganska liten del av allt skräp som hittas i havet och på stränderna.

Glas och metall tar lång tid att brytas ner. För det mesta sjunker det till botten när det hamnar i havet, och spolas därmed inte upp på land.

Återvänd till toppen

Vad är mikroskräp?
Mikroskräp är små skräpbitar som är mindre än någon millimeter i storlek. Dessa skiljer sig från det stora strandskräpet då mikroskräpet kan vara svårt att se med blotta ögat.

Stort skräp som faller sönder, råplast som spills, avlopp från industrier och hushåll, syntetiska textilier samt glittrande och skrubbande kroppsprodukter är vanliga källor till mikroskräp av plast. I motsats till annat skräp går det inte att städa bort mikroskräp från havet när det väl hamnat där. Forskning har också visat att mikroskräp fungerar som svampar och fångar upp miljögifter från fria vattenmassan. När mikroskräpet av misstag äts upp av fiskar eller filtrerande organismer, till exempel musslor eller maskar, finns en risk att miljögifterna lagras in i organismen och transporteras uppåt i näringskedjan.

Återvänd till toppen

Hur påverkar skräpet djurlivet?
Effekterna på djurlivet är stora. I forskningslitteraturen är det väldokumenterat hur till exempel marina däggdjur, fåglar och fiskar fastnar i marint skräp. I de flesta tillfällen kan djuret komma loss, men det händer ändå ofta att djur trasslar in sig i skräpet eller får bära det med sig. Vid riktigt olyckliga tillfällen kan intrasslingen vara dödlig. Detta händer till exempel om djuret inte kan komma loss eller om skräpet fastnat runt halsen på en växande säl eller fågel. Över tid kan blodtillförseln hindras.

Undersökt maginnehåll från nästan alla djur som befinner sig i eller vid havet visar att skräp misstas för mat. Ett djur kan inte se skillnad på riktigt mat eller en plastpåse, kapsyl eller liknande. I nordsjöområdet har till exempel 96 procent av stormfåglarna, som lever hela sitt liv till havs, plast i magen. Mängderna varierar men är i snitt 0,3-0,5 gram per fågel, vilket för en människa skulle motsvarar 30-50 gram per person.

Skräp i magen hos en stormfågel. Bild: van Franeker et al (2011) Monitoring plastic ingestion by the northern fulmar Fulmarus glacialis in the North Sea. Environmental Pollution 159, 2609-2615.Även om den största delen av skräp som äts av ett djur så småningom kan passera igenom kroppen finns risken att en del av det stannar kvar. Det kan orsaka stora problen för mag- och tarmsystemet samt utgöra en fara för djurets hälsa eller liv. Om magsäcken fylls upp av skräp, som inte kan ta sig ut genom tarmsystemet, minskar aptiten. Djuret äter mindre, vilket leder till en konstgjord svält. Även vattenintaget minskar, vilket kan leda till uttorkning. Vid riktigt svåra tillfällen är detta dödligt.

Skräp i magen kan också orsaka problem när det passerar genom tarmsystemet. Större föremål kan sätta sig på tvären och orsaka förstoppning. Vassa föremål kan rista tarmarna, vilket ger irritation. I värsta fall kan tarmen också brista.

Mikroskräpet påverkar också djurlivet negativt. Det som filtrerande organismer, så som musslor och maskar, tror är plankton är egentligen små skräpbitar utan näring. Även för dessa djur ökar behovet av att filtrera mer för att få samma mängd mat om mikroskräpmängderna är stora. Dessutom visar ny forskning att fiskar kan få leverskador och sandmaskar hämmas i tillväxten av att äta mikroplast. Då samma forskning också visat att mikroskräp kan transportera in miljögifter i näringskedjan kan toxiska effekter uppstå på högre nivåer.

Återvänd till toppen

Hur påverkar skräpet samhället?
Det är inte bara djurlivet som tar skada av marint skräp. Även samhället drabbas. Skräpiga stränder leder till mer skräp. För att hålla stränderna rena och se till att skräpmängderna inte växer behöver kommunerna städa. Kostnaden tas direkt på kommunens egen budget och kompenseras inte från statligt håll.

Om stränderna inte städas kommer också turisterna på sikt att undvika besöka kommunen. Det leder till lägre inkomster för det lokala näringslivet och den kommunala verksamheten. I förlängningen kan det få effekter i form av färre arbeten och lägre skatteinkomster. Därmed riskerar kommunen att hamna i en ond cirkel.

Även sjöfart och fiske drabbas av skräpiga hav. Proppelrar och kylvattenintag kan stoppas igen, och fiskenät kan bli oanvändbara om för mycket skräp hamnar i dem.

Återvänd till toppen

Vad kan vi göra åt det?
Åtgärder behövs på alla nivåer; från personliga val, kommunala städinsatser, statliga regleringar och mellanstatliga avtal.

Personliga val har stor påverkan på mängden skräp i havet. Att inte skräpa ner är den absolut billigaste och mest effektiva åtgärden mot marint skräp. Det är tyvärr också här det ofta brister. Genom att vara noga med att sortera sitt avfall korrekt, använda papperskorgar, se till att inget lämnas kvar i naturen och upplysa andra kan mycket av skräpet på gator, torg och i natur undvikas.

På den kommunala nivån kan rutiner för sophantering förbättras så att risken för läckage minimeras. Regelbunden städning och soptömning, samt minskat användande av öppna soptransporter och lagring, minskar mängden skräp från samhället som kan hamna i havet.

Nationellt kan riksdagen och regeringen lägga förslag på åtgärder som motverkar spridning av skräp i naturen. Till exempel kan staten ge stöd till kommuner för strandstädning, ta initiativ till hårdare reglering för sophantering, införa nationella system för skräpåtervinning, förbjuda öppna soptippar, eller satsa på forskning och utveckling.

Internationella avtal för att minska dumpning till sjöss eller på land kan vara ett verktyg mot marin nedskräpning. Även utökat samarbete inom EU för att förbjuda öppna soptippar, internationellt stöd för utbyggnad av sophanteringssystem och liknande insatser kan bidra till att minska marina nedskräpningen. Med EUs marina direktiv införs också krav för marina miljöövervakningen att mäta mängderna av marint skräp i medlemsländernas kustområden.

Återvänd till toppen

Partners

Sidansvarig: Tina Johansen|Sidan uppdaterades: 2014-06-09
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?