Hållbar hantering av förlorad och utslitna fiskeredskap

Denna rapport undersöker ekonomiska styrmedel för att minska nedskräpningen från fiskeredskap i den marina miljön.

Spökredskap, det vill säga redskap som förloras eller dumpas i havet, skapar två huvudsakliga problem. För det första så fortsätter fiskredskapen att fiska även efter att de har förlorats. Därmed påverkas den marina miljön när exempelvis fiskar fastnar i övergivna nät. Det andra problemet är att redskapen vittrar sönder till mikroplaster som påverkar den marina miljön negativt. De styrmedel som huvudsakligen berörs är: ett utökat producentansvar, pantsystem samt aktivt sökande och bärgande av redskap.

Dagens yrkesfiske har i stor utsträckning så dyra redskap att förluster av redskap minimeras och yrkesfisket kan inom dessa sektorer antas ha låga förlustnivåer.En viktig slutsats i rapporten är att problemet med dumpning av redskap bedöms vara litet. Därmed görs bedömning att dagens mottagningssystem av kasserade redskap fungerar väl i den bemärkelsen att det inte ger incitament att dumpa redskapen i havet. Det gör att potentialen för ett utökat producentansvar att minska antalet spökredskap bedöms vara liten. När det kommer till återvinning av gamla och utslitna redskap så finns det skäl att anta att endast en liten del av redskapen återvinns idag.

I rapporten undersöks olika alternativ för hur insamlingen av kasserade redskap kan göras. Det är viktigt att det blir så enkelt och smidigt som möjligt att kassera sina redskap för att undvika att incitament för dumpning skapas.