Utvärdering av åtgärder för en god havsmiljö
Havsmiljöinstitutet arbetar med att undersöka om befintliga åtgärder är lämpligt utformade för att nå och bevara havsmiljömål.
Många av Sveriges kust- och havsområden bedöms vara i ett dåligt miljötillstånd och för vissa arter är tillståndet kritiskt. Flera statliga utredningar har under senare år betonat behovet av fler åtgärder för att minska belastningen från både land och verksamheter till havs. Ett viktigt verktyg är bland annat de statliga bidrag som ges för att stimulera till frivilliga åtgärder. Dessa handlar ofta om någon form av fysisk åtgärd, till exempel att anlägga en våtmark, ta bort ett vandringshinder för fisk eller strukturkalka jordbruksmark. Andra viktiga verktyg är de styrmedel som används för att ändra beteenden hos verksamhetsägare, privatpersoner eller inom förvaltningen för att på så sätt minska påverkan på havsmiljön.
Att kunna uppskatta åtgärders effekter är nödvändig för många delar av vatten- och havsförvaltningen, bland annat för att bedöma om åtgärderna är tillräckliga för att nå de miljömål som Sverige har förbundit sig till inom en rimlig tidsram. Behov av bättre kunskap om åtgärders effekter, såväl fysiska åtgärder som styrmedel, har bland annat lyfts av myndigheter som deltar i Havsmiljöinstitutets samråd, internationella arbetet inom Helcom och Ospar, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och statliga utredningar som berör havsmiljön.
En del av ekosystembaserad förvaltning
Att ta fram åtgärdsprogram med syfte att nå uppsatta miljömål är ett krav under både vatten- och havsförvaltningen och del av Sveriges åtagande i regionala havskonventioner. För att identifiera lämpliga åtgärder behöver orsaker till ohållbart nyttjande av resurser klarläggas vilket ofta kräver beaktande av flera sektorer samt att mänskliga belastningar sällan påverkar enbart en ekosystemkomponent. Utveckling av åtgärder behöver därför ske inom ramen för ett ekosystembaserat synsätt. Ekosystemansatsen som ligger till grund för en ekosystembaserad förvaltning förutsätter också att förvaltningen är ”adaptiv”, vilket kännetecknas av en kontinuerlig lärandeprocess där ny kunskap tas till vara och fortlöpande tillämpas. Att följa upp och utvärdera åtgärder så att de kan optimeras och vid behov korrigeras är del av en sådan lärandeprocess.
