Havets historia för framtiden

Historiska perspektiv är oftast nödvändiga för att kunna förstå ekologiska förändringar och kan verka som grund för införandet av ekosystem­baserad förvaltning. Syftet med Havsmiljöinstitutets arbete är att undersöka, diskutera och öka kunskapen om hur samspelet mellan människa och havsmiljö har förändrats under historisk tid.

Idag befinner vi oss i en nedbrytningsfas, där den tidigare produktiviteten och artrikedomen är på väg att försvinna. För att bättre bevara och eventuellt kunna återställa våra marina ekosystem krävs kunskap om den historiska utvecklingen; vad är faktiska förändringar orsakad av mänsklig aktivitet och vad kan ses som naturliga variationer. I de projekt som gruppen driver görs nedslag längs Sveriges kust under olika historiska perioder.

Resultaten diskuteras även i ur ett idéhistoriskt perspektiv tillsammans med gruppens medlemmar vid Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH.

Gruppen arbetar genom att:

• Visa på historiskt källmaterial som kan användas för att åskådliggöra historiska förändringar av havsmiljön.
• Åskådliggöra och föra ett samtal om människans utnyttjande och den naturliga variationen i den marina miljön genom att redovisa, rekonstruera eller upprätta historiska tidsserier.
• Undersöka den vetenskapliga grunden för användning av referensvärden vid implementering av havsmiljöförordningen.

Historiska referenser viktiga för välgrundat miljöarbete

Arbetsgruppen försöker problematisera den marina miljöns historiska utveckling och vår syn på denna. Inga ämnesområden är i princip oss främmande om det kan hjälpa oss att åskådliggöra interaktionen mellan dåtid och nutid. I våra publikationer Havet 1888 och Havet 1988 finns oceanografi, klimatologi, jordbrukets historia och näringsläckage, miljörätt samt fiskeribiologi representerade, för att bara nämna några ämnesdiscipliner. Vi tror denna forskning och informationsspridning är viktig eftersom ett välgrundat miljöarbete och diskussion om målen för detta arbete aldrig kan ske utan historiska referenser.

Planerad verksamhet under 2023

Havsmiljöinstitutets arbete inom marin historia har under 2023 fortsatt med att beskriva Östersjöns fisk och fiskfauna. Se publikation: The Development of Fish Stocks and Fisheries in the Baltic Sea Since the Last Glaciation

Vi analyserar också varför fisket i Stockholms skärgård kunde fortgå under flera århundraden fram till slutet av 1900-talet utan visa tecken på utfiskning, medan fiskbestånden därefter minskat starkt.

Tidigare projekt

Under 2022 arbetade gruppen med projektet Det historiska fisket i Stockholms skärgård. Detta för att få ökad förståelse för det historiska fisket och dess omfattning. Projektet syftar till att ge förståelse för produktiviteten i olika delar av Östersjön. Den tidigare fiskproduktionen i området är väsentliga ur såväl förvaltningsmässiga synvinklar avseende miljö och fiskeri, som ur forskningssynvinkel rörande Östersjöns tidigare nyttjande och utveckling.

Kopplat till arbetet arrangerade projektgruppen två seminarier med historiskt tema: Haven stiger – även som historiskt forskningsfält och Östersjöfiskets historiska utveckling.

En näring i nationens tjänst - utveckling av fiske och fiskeriförvaltning i Sverige

Skriftliga källor och tidigare opublicerat arkivmaterial har använts för att ge en bild av hur fisket bedrevs från medeltiden fram till idag, med störst fokus på 1800-talet. Resultaten från projektet har sammanfattats i rapporten Fisket i Stockholms skärgård under historisk tid som publicerades i juni 2021. Rapportens syfte är att visa både på förvaltningens betydelse och dess dilemma: att samtidigt främja och bevara en näring som saknar territoriell äganderätt.

Fiskenäringen är och har varit en viktig areell näring ur försörjningssynpunkt om än inte ur snäv ekonomisk synvinkel på samma sätt som jord- och skogsbruk. Det som särskiljer jord- och skogsbruket från fisket är dessa näringars starka förankring i äganderätt i någon form: markinnehav, arrenderätt eller annan exklusiv förfoganderätt till marken. Fisket, särskilt havsfisket, har däremot haft en fri förfoganderätt till fiskbestånden.

Den fria förfoganderätten har lett till att man ibland har talat om ”allmänningens tragedi”, vilket kanske snarare ska ses som det ”fria tillträdets tragedi.” Fisketrycket på bestånden har genom den fria tillgängligheten ökat helt i enlighet med den internationella expertisens förutsägelser, då minskningen av fiskeflottans storlek inte har skett i samma takt som fångsttekniken har förbättrats. Utvecklingen har lett till överuttag från fiskbestånden och förhindrat att de kunnat återhämta sig. Detta har medfört att behovet av nya förvaltningsmetoder och förfinad kunskap har accentuerats, samtidigt som avkastningen från fiskenäringen blivit allt mindre.

Fisket är alltså en verksamhet som i grunden skiljer sig från näringar som bygger på äganderätt, och det är också därför det finns goda skäl till att undersöka fiskets och fiskeri-förvaltningens framväxt i Sverige ur ett historiskt perspektiv. På grund av att fisket skiljer sig från andra näringar misslyckas ofta riktade stöd till fiskenäringen med att nå sitt syfte; stödet minskar infiskningskostnaderna och slutresultatet blir att bestånden försvagas. I längden ger det än sämre förutsättningar för fiskerinäringen och gör det svårare att anpassa fisket till beståndens reella biologiska produktionskapacitet.