Tiaminbrist i Östersjöområdet

Rapporten Tiaminbrist i Östersjöområdet är en kunskapssammanställning, som tagits fram på uppdrag av Havs-och vattenmyndigheten. Rapporten syftar till att ge en översiktlig bild kring varför tiaminbrist uppstår och hur omfattande problemen är.

Under senare år har man observerat försämrad hälsostatus hos flera fisk-, och även fågelarter, i Östersjöområdet. En hypotes till försämrad laxhälsa är att den är relaterad till tiaminbrist, samtidigt som algtoxiner kan vara en annan möjlig förklaring till den allmänt försämrade fiskhälsan. Bakomliggande orsaker till tiaminbrist är i stort sett okända, men bristen uppstår genom oförmågan att ta in, använda eller behålla tiamin. Detta leder främst till nedsatt neurologisk funktion och hög dödlighet hos avkomman, men även vuxna individer är påverkade och drabbas bland annat av beteendestörningar, apati, och krampanfall.

Tiaminbrist kan påverka populationsutvecklingen hos olika arter på ett negativt sätt. Lax är den mest studerade arten i Östersjön vad gäller tiamin. Fortplantningsstörningar hos denna art upptäcktes redan 1974, i Bergeforsens kläckeri vid Indalsälven, och fenomenet döptes till M74. Problemen med M74 ökade och visade sig förekomma i många av Östersjöns laxpopulationer. Under 1993 dog 80 procent av laxynglen i svenska kompensationsodlingar.

Rapporten påtalar kunskapsluckor och föreslår områden där vidare forskning behövs. Innan åtgärdsförslag kan tas fram krävs ytterligare kartläggning av omfattningen av tiaminbrist i naturen över tid och forskningsinsatser som inriktar sig på att förstå de mekanismer som styr utvecklingen av tiaminbrist. Vid dessa undersökningar är det viktigt att flera olika förklaringar och faktorer inkluderas för att kunna utröna hur och varför tiaminbrist uppstår.