Nätverksträff: Kraftsamla för vatten!

Workshopen leddes av Madeleine Prutzer som arbetar med samverkans- och deltagarprocesser på Havsmiljöinstitutet och Peter Nolbrant som är biolog och NO-lärare som arbetat med flera vattenråd, bland annat i Ätran och Lygnern. Under workshopen delade Madeleine och Peter med sig av tankar och idéer från olika projekt som de har drivit och deltagit i genom åren.

Incheckning

Workshopen inleddes med att de omkring trettio deltagarna blev indelade i grupper om två och två. För varandra fick de berätta om sina erfarenheter kring engagerande och inspirerande möten som de varit med om. Några av berättelserna som framkom delades sedan med hela gruppen vid återsamlingen. Här nämndes spännande möten vid kommunalt reduktionsfiske, inspirerande tematiska vattenrådsmöten och intressanta diskussioner om maneter i samband med vinterbad.

Arbetssätt för mer engagemang

Efter gruppövningen fick vi ta del av tips på olika arbetssätt som kan öka engagemang och delaktighet i olika vattenfrågor. En viktig faktor för att skapa god dialog där alla kommer till tals är att bryta ner större grupper i smågrupper. Detta kan exempelvis göras med en genomtänkt möblering av mötesrummet, eller genom att ha gående möten. Ett annat sätt är att skapa spelregler för diskussionerna som kan handla om respektfullt lyssnande och att ge samtliga i gruppen tid att prata. Tillit och trygghet skapas med transparens och tillgänglighet både när det gäller processen, vilka som deltar, dokumentationen och agendan.

För att få en bra deltagarprocess är det också viktigt med öppenhet. Det ska inte finnas några färdiga svar på vad processen ska leda fram till. Att utgå från det engagemang och intresse som finns, för att tillsammans skapa mål och aktiviteter, gör det också roligare att arbeta för att komma vidare. Detta arbetssätt skapar dessutom en bättre helhetssyn och brukar kallas för en självorganiserande och framväxande process.

Vattenvandringar och smultronmetoden

Att samlas kring en plats genom att till exempel göra en vattendragsvandring, strandvandring eller havsfärd kan vara ett bra sätt att skapa engagemang och intresse. Den här typen av aktiviteter skapar även nyfikenhet och en bättre kontakt med platsen. Det kan sätta ”det egna” vattnet i ett större sammanhang som kopplar till miljömålen och de globala hållbarhetsmålen på ett bra sätt.

Ytterligare ett sätt att arbeta gemensamt kring ett vatten eller vattendrag är Smultronmetoden. Här delar man kunskap genom att samlas kring en karta över området för att tillsammans markerar platser som deltagarna upplever som värdefulla. Genom att dela kunskapen med varandra blir helhetsbilden bättre och det ökar också kommunikationen mellan deltagarna.

Fika och fira!

För att skapa ”ett vi” i en arbetsgrupp är det viktigt att ge utrymme för småprat, fika och delade måltider. Då skapas gemensamma berättelser under avslappnade former och nya idéer kan komma fram.

Gruppen delades efter pausen in i smågrupper om tre och tre där de fick prata om möten och aktiviteter de varit med om och vad som gjorde mötet engagerande och roligt. Några av dessa erfarenheter delades sedan med alla deltagarna i storgrupp.

Berättelser från verkligheten

Linköpings Naturcentrum berättade om en håvningsaktivitet som de gör med allt från förskolebarn till gymnasieelever och vuxna. Aktiviteten startar ofta med en ganska skeptisk inställning till geggan som deltagarna får upp, men skiftar ganska snabbt till fascination över de vattenlevande djur som gömmer sig däri. När vändningen väl har kommit kan naturpedagogerna börja prata om de små djurens betydelse för resten av ekosystemet och hur viktig miljön är för att de ska kunna överleva i dammarna.

Även berättelser från olika processer i vattenråd och vid nationalparksbildande delades med den större gruppen. Erfarenheterna därifrån var att det är mycket lättare att utgå från ett positivt perspektiv och dela det som är bra, än att börja med att försöka lösa problemen. Då blir den inställningen från deltagarna en helt annan och det blir lättare att arbeta med de svårare frågorna efter det.

Någon delade också med sig av erfarenheter från vattendragsvandringar som varit väldigt positiva. Vandringarna har engagerat allmänheten och sågs som ett bra sätt att dela kunskap utanför vattenrådet. Ytterligare någon betonade vikten av att dela de gemensamma berättelserna om människans positiva inverkan på miljön, där åtgärdsarbetet och miljöförbättringar utgör några exempel.

Komplexa frågor och konflikter

Madeleine och Peter gick efter gruppövningen över till att prata om metoder för att hantera mer komplexa frågor och konfliktfyllda ämnen, där folk ibland tycker ganska olika. Det är inte avgörande att alla är överens så länge alla visar respekt för varandra. Respekten skapas genom öppenhet, tillit och ett framväxande arbetssätt där det inte finns några färdiga svar. Om människor vågar vara kreativa i samskapandet kan det bli bra ändå och man kan komma vidare i processen. Tillit är en färskvara som snabbt kan förstöras. Tilliten behöver ständigt underhållas och återskapas för att man ska kunna lösa komplexa frågor såsom förekomsten av vattenkraft, säl och skarv i olika områden.

Att bredda perspektivet och ta med kulturhistoria, natur, rekreation, hälsa, musik och konst kan vara ett sätt att skapa ett bredare engagemang för ett vatten. Ett annat kan vara att bjuda in till temadagar som blir en mötesplats för samtal kring ett specifikt ämne, som till exempel ”vatten och hälsa”.

Transparens, tillit och delaktighet avgörande

Sammanfattningsvis konstaterades att det inte räcker med att ha duktiga projektledare eller processledare för att lösa komplexa vattenfrågor, utan det handlar mycket om att samverka och stödja varandra för att skapa kreativa möten och komma framåt i processen. Det görs genom transparens och öppenhet, tillit och respekt för varandra och för varandras perspektiv.