Åtgärder för att minska undervattensbuller från fartygstrafik

Reduktion av buller har än så länge inte uppmärksammats och prioriterats i någon hög grad av fartygsdesigner, redare och besättningar och i den marina förvaltningen har buller fram tills nu rönt ett begränsat intresse. På global nivå finns dock sedan länge en guide som IMO antagit avseende undervattensbuller och hur man kan minska det. Denna guide uppdateras just nu. Inom EU ger marina direktivet nya förutsättningar för havsförvaltande myndigheter att hantera buller genom att etablera gränsvärden.

Bullernivån från ett fartyg beror delvis på hur fartyget framförs. Ett möjligt förvaltningsverktyg är en reglering av hastigheten. Rapporten belyser möjligheten för berörda svenska myndigheter att sänka nivån på undervattensbuller genom att reducera fartygens hastighet. För att studera denna åtgärd, genomfördes en tvärvetenskaplig fallstudie avseende ett område i södra Kattegatt med flera maritima zoner, olika nationella jurisdiktioner, intensiv trafik samt höga naturvärden. En viktig del i arbetet med studien var att bedöma om existerande modeller, där fartyg utgör bullerkällan, kan användas för olika typer av fartyg som är vanliga i havet runt Sverige.

De juridiska analyser som genomfördes visade att Sverige har både möjlighet och ansvar att ta initiativ för att reducera undervattensbuller, i den mån bullret utgör förorening av den marina miljön. Dock gäller detta främst i Sveriges territorialhav, vilket täcker ungefär hälften av området som omfattas av fallstudien. I den del som utgör danskt territorialhav har Danmark motsvarande möjligheter. I de delar av området som utgörs av svensk eller dansk ekonomisk zon är förutsättningarna för att på nationell nivå införa obligatoriska hastighetsbegränsningar betydligt sämre. Där är istället det mest realistiska alternativet att försöka få till stånd ett beslut om hastighetsbegränsningar från Internationella Sjöfartsorganisationen, IMO, eller möjligen att utfärda en rekommendation om lägre hastighet som dock inte kan påtvingas fartyg som inte frivilligt sänker hastigheten.

Studien och rapporten tydliggör att det är en komplex uppgift att bedöma möjligheten och nyttan av att införa ett specifikt marint förvaltningsverktyg, i detta fall en lokal hastighetsbegränsning. Studien visar samtidigt att det finns metoder att göra preliminära bedömningar, men att det kräver tvärvetenskapliga analyser och kompetens.