Workshop: Samverkan inom svensk havsförvaltning för bättre miljöstatus i havet

Efter en inledning av Eva-Lotta Sundblad om syftet med nätverket och dagen gav Lena Gipperth en överblick över olika planeringsinstrument som används i svensk havsförvaltning.

Martin Qvist, lektor vid Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, presenterade olika perspektiv på politikens möjligheter att styra myndigheter för bättre samordning och måluppfyllelse. Han lyfte fram de komplexa förutsättningarna som gäller för havsplaneringsarbetet. Det är ett tvärsektoriellt systemperspektiv med många aspekter, kopplingar och skalor. Det finns därmed betydande svårigheter med att styra planeringen och det kan ifrågasättas om sådan styrning ens är möjlig. Därmed blir det extra relevant att fråga vad politiken vill. En tydlig politisk vilja är nödvändig för att förändra, men politiker är beroende av röststarka medborgare och förutsättningar ändras över tid.
Offentlig förvaltning har präglats av efterkrigstidens stora förväntningar på vetenskap och planering. Senare av tankar om marknad, decentralisering och idag; mjukare styrning, governance, till stor del genom påverkan från EU. Det behövs tydlig prioritering såväl som styrkapacitet för att förvaltningen ska fungera bra.

På en efterföljande fråga om hur fiskeripolitiken alls ska kunna fungera, med tanke på att myndighetsaktörer inte agerar samordnat, konstaterades att från politikens håll är det förhandling och kompromiss som gäller och en kamp om dagordningen vad som ska lyftas. Det handlar i grunden om makt. Kopplingen mellan politiker och myndigheter varierar. Det finns förvaltningstrender, som ex. agencyfication, vilket är halv-autonoma myndigheter som verkar på avstånd från departement och politik. Dessa tar sig dock olika uttryck i Sverige än i exempelvis Storbritannien.

Aron Westholm, biträdande lektor i miljörätt vid Göteborgs universitet, höll en presentation om mandat och perspektiv i havs- och kustzonplanering. Baserat på sin avhandling presenterade Aron de olika fokus som finns i den nationella planeringen jämfört med kommunernas planering. Den nationella planeringen ska vara holistisk och gå över geografiska gränser, men saknar idag detaljerad kunskap. Den kommunala planeringsnivån fungerar bra, men problem uppstår när den inte synkar med den nationella planeringen. Inte heller grannkommuners planering synkar med varandra och detta är inte enbart ett problem i Sverige. Kommuner har ett detaljerat fokus och starka intressen lokalt, men mindre intresse för de större sammanhangen. Mandaten är också delvis begränsade till det lokala. För att åtgärda detta borde vattenförvaltningen och länsstyrelserna upptas i havsplaneringen.

Hinder för havsplaneringsarbetet att bidra till havsmiljömålen

Gruppdiskussionerna som följde fokuserade på att identifiera hinder för havsplaneringsarbetet att kunna bidra till att nå havsmiljömålen. Att havsplaneringsarbetet inte är kopplat till havsmiljömålen är ett grundläggande problem. Lägg därtill svårigheterna för havsplaneringsförvaltning och havsmiljöförvaltning att tillsammans konkretisera havsmiljöbehov, även om de båda är organiserade under samma myndighet. Båda förvaltningarna hanterar förvaltning i havet, men på helt olika sätt. Bland hindren finns även institutionella barriärer, intressekonflikter och sektorsintressen - som ser havsplanering som ett hot.

Bland hindren belystes även brist på tydliga prioriteringar, brist på resurser och översikt på kommunal nivå samt oklara roller. Ett återkommande argument som framkom i diskussionerna var bristen på kunskap – allt från expertkunskap, där miljöövervakningen behöver stärkas - till överordnad kunskap för politiska beslut, samt medborgarkunskap. Begränsad kunskap och intresse hos allmänheten ger låg politisk prioritet.

Caroline Stigsdotter, projektledare för strategisk planering på Boverket, presenterade efter lunch det av Miljömålsrådet föreslagna ramverket för nationell fysisk planering och hur detta avser bidra till miljömålen. Sverige når väldigt få av de nationellt satta miljömålen och behöver ställa om. Projektet har haft ett brett deltagande (12 myndigheter samt länsstyrelser). Genom att skapa förståelse för den nationella rollen i dagens svenska planering, identifiera brister att åtgärda, jämföra med och lära av andra länder samt identifiera framtida behov vill man arbeta för en gemensam nationell målbild. Arbetsgruppen befinner sig i arbetet att konkretisera ramverket.

Möjligheter för havsplaneringsarbetet att bidra till havsmiljömålen

Vid en andra gruppdiskussion konstaterades att en grundläggande förutsättning är att Sverige måste samlas kring prioriteringar. Att ta fram fullvärdig fysisk planering är ett första steg, likaså ett nationellt planeringsverktyg, för att minska målkonflikter genom övergripande nationella mål.

En gemensam nämnare i de tre diskussionsgrupperna var behovet att skapa bättre kompetens och intresse hos kommunerna, för att kunna planera sina kustområden på ett sätt som bidrar till den nationella havsplaneringen. Havs- och vattenmyndighetens havsplaneringsprocess ger idag inte rätt detaljkunskap för att kunna ta hänsyn på lokal nivå. Ett förslag är att länsstyrelser får samordningsuppdrag och förutsättningar för att driva kompetenshöjande aktiviteter. En grundförutsättning är även att det kommunala planmonopolet modifieras.

Slutsatser

I det gemensamma avslutande samtalet fanns en stor samstämmighet kring att Sverige behöver en starkare statlig styrning, men även bättre koppling mellan stat och kommun. Inom den kommunala planeringen råder idag brist på kapacitet och koppling till havsplaneringsprocesser. Det behövs flera olika myndighetsinitiativ för att överbrygga de barriärer och låsningar som finns.

När det kommer till kritan fungerar inte implementeringen av ekosystemansatsen i Sverige idag. Intressen ställs mot varandra utan att ekosystemens bärkraft betraktas som en yttre ram. Kompromisser sker som leder till att miljömål undergrävs. I Sverige behöver vi enas övergripande och basera beslut utifrån vetenskap. Det vore önskvärt att politiken i högre grad utgår ifrån expertkunskapens rekommendationer.

Havsplanering är en ny verksamhet som är komplex. En fråga vi måste ställa oss i detta initiala skede är om havsplanering är till för exploatering eller för skydd? Och kan vi använda samma instrument till båda ändamålen? Vi behöver på nationell nivå komma överens om de värden som måste skyddas och låta frågeställningen utgå ifrån dessa. Det går inte att göra i en kommun i taget.

Läs mer om Havsförvaltningsakademin >>