Sverige behöver fler marina skyddsområden, men ofta tar processerna stopp redan i planeringsstadiet. En policy brief från Havsmiljöinstitutet och Luleå tekniska universitet utreder vad som fungerar när ett marint skyddsområde ska inrättas - och vad som inte gör det.
Såväl internationella konventioner som Sveriges nationella miljömål kräver att mer värdefulla marina miljöer skyddas. Faktum är att minst 30 procent av havet ska skyddas fram till år 2030. Men många förslag på nya skyddsområden möts av motstånd från intressenter och allmänhet och inte sällan stoppas förslagen eller skjuts på framtiden. I vissa fall kan konflikterna överbryggas, men inte i andra.
Forskare från Havsmiljöinstitutet och Luleå tekniska universitet har granskat tre nationalparksprojekt i Sverige ur ett koalitions- och lärandeperspektiv. Genom intervjuer, dokument och observation har händelseutvecklingen i de olika fallen kartlagts i jakt på att identifiera viktiga faktorer som främjar eller hindrar konflikthantering. Förloppet i de olika nationalparksprojekten fick olika utfall och studiens resultat visar på att tre faktorer - avgörande händelser, lärande och förhandling - kan hjälpa oss att förstå varför.
Studien visar vidare på betydelsen av myndigheter och lokala organisationer för att skapa ramverk och bidra med öppna och jämlika diskussioner. Ett genuint intresse för platsen och lokalsamhället samt förmågan att leda och medla är också centrala delar. Lyckas man med detta har Sverige möjlighet få fler, väl förankrade, skyddade havsområden i framtiden.
En policy brief med lärdomar från projektet finns nu tillgänglig. Briefen riktar sig med fördel till de som ska driva processer inom marin naturvård.
>> Läs Policy brief om koalitioner och lärande i bildandet av marina nationalparker här
En populärvetenskaplig sammanfattning över studien hittar du i tidskriften Havsutsikt
