Syftet med riksdagsseminariet med rubriken Forskningsläget om sjöfartens utläpp var att ge en lägesbild om utsläpp från sjöfarten i våra vatten. Havsmiljöinstitutet, som arbetar med att belysa och förmedla kunskap kring problematiken med både skrubbrar och tankrengöring, deltog som medarrangör. Två ämnen var i fokus; utsläpp från skrubber, samt kemikalieutsläpp vid tankrengöring.
Skrubber är en teknik som installerats på fartyg för att minska luftutsläpp av svavel från bränsleoljan, i enlighet med Internationella sjöfartsorganisationens (IMO:s) svaveldirektiv som trädde i kraft 2020. I de vanligaste skrubbersystem duschas avgaserna med havsvatten. Svavel löser sig då i vattnet, men det gör även många andra miljöfarliga ämnen och förbränningspartiklar från avgaserna. Skrubbervattnet släpps sedan orenat ut i havet. Svaveldirektivets ursprungliga intention var att fartygstrafiken skulle övergå till renare bränsle, men genom att installera och använda skrubbrar, som är ett billigt alternativ för fartyg, spolas nu merparten av farliga ämnen och partiklar från avgaser ut i havet i stället för i luften. Det förorenade tvättvattnet innebär ett allvarligt hot mot det marina livet. Halter så låga som ett kryddmått skrubbervatten i en kubikmeter havsvatten räcker för att störa unga livsstadier av organismer som lever i vattenmassan.
Deltog på seminariet gjorde även Transportstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten, som tidigare har föreslagit att regeringen bör införa ett totalt utsläppsförbud av tvättvatten från skrubbrar i svenskt inre vatten. Även rederiernas förening Svensk sjöfart stödjer ett sådant förbud.
Budskapet från forskare, rederier och myndigheter under seminariet var tydligt; regeringen bör införa ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten i svenska vatten. Detta bör vara möjligt då det går att visa att utsläppen försämrar vattenkvaliteten och därmed äventyrar vattendirektivets och havsmiljödirektivets bestämmelser. Ett förbud skulle även skicka en signal till rederier att investera i långsiktigt hållbara lösningar.
På global nivå har FN-organet International Maritime Organisation, IMO, det huvudsakliga ansvaret för reglering av sjöfart. Frågan om en reglering av skrubberutsläpp lyftes nyligen men fick inget gehör, med argumentet att det behövs mer belägg för de eventuellt negativa konsekvenserna.
När det kommer till problematiken kring tankrengöring har sjötransporter av industrikemikalier, som tall- och palmolja samt animaliska fetter, ökat och därmed fartygens behov att rengöra de tankar som kemikalierna transporteras i. Flera hundra liter tankrengöringsrester kan släppas rakt ut i havet från ett enda fartyg. Såväl biodrivmedel som vegetabiliska oljor och andra kemikalier kan vara giftiga och påverka mikroorganismerna, bottendjur, fisk, sjöfågar och marina däggdjur. Kustbevakningen observerar regelbundet utsläpp, under 2023 observerades 73 utsläpp av icke-mineraloljeämnen, utsläpp som även sker i känsliga Natura 2000-områden.
Reglerna för utsläpp av kemikalier och oljor vid tankrengöring är betydligt svagare än reglerna för utsläpp av råolja eller fossila oljeprodukter. Frågan kring reglering samt även bättre förutsättningar för sjöfarten att lämna tankrengöringsrester i hamn är relativt ny och behöver hanteras såväl inom Sverige som internationellt.
Havsmiljöinstitutets sjöfartsgrupp arbetar med att stärka och sprida kunskap om hur sjöfarten påverkar havsmiljön och arbetar både med skrubberfrågan och problematiken kring tankrengöring till havs.
Medverkande:
Ida-Maja Hassellöv, Chalmers och Havsmiljöinstitutets Sjöfartsgrupp
Erik Ytreberg, Chalmers
Maria Granberg, IVL svenska miljöinstitutet
Karin Almlöf, Transportstyrelsen
Fredrik Lindgren, Havs- och vattenmyndigheten
Helene Samuelsson, Walleniusrederierna
Eva-Lotta Sundblad, Havsmiljöinstitutet
Läs mer:
