Tankrengöring och dess påverkan på havsmiljön

Varje år trafikeras haven runt Sverige av tankfartyg som tillsammans transporterar hundratals miljoner ton flytande kemiska ämnen och produkter i bulk. När fartyg transporterar olika typer av kemikalier måste tankarna rengöras efter lossning, innan den nya produkten lastas. Målet med denna förstudie var att belysa tankrengöring ur ett havsmiljöperspektiv samt redogöra för gällande regelverk.

Lagliga utsläpp av tvättvatten och kemikalier från operationell tankrengöring av fartyg ger upphov till ökad belastning på havsmiljön och de organismer som lever där. Det finns idag ingen statistik över var och när tankrengöring utförs i svenska havsområden, men utifrån observationer från flyg- och satellitövervakning till havs, samt trafikintensitet av tankfartyg utifrån AIS-data, kan vissa områden utpekas som sannolika områden för utsläpp. Flera av dessa områden angränsar eller överlappar med utpekade skyddsvärda områden, exempelvis enligt Natura 2000.

Dagens regelverk, huvudsakligen inom IMO MARPOL Annex II, rörade utsläpp av tankrengöringsrester är snåriga och lämnar utrymme för olika tolkningar. Dessutom saknas samlad statistik över såväl vilka substanser som lastas och lossas i Sverige. Den statistik som finns att tillgå innehåller ofta felaktigheter vilket bidrar till stora osäkerheter i möjliga bedömning av effekter i havsmiljön till följd av tankrengöring.

Idag är det ytterst få av de ämnen som transporteras i flytande bulk, som med säkerhet kan klassificeras som totalt ofarliga. Regelverket bör därför ses över och i brist på tillförlitlig statistik och vetenskapliga utvärderingar, bör samtliga ämnen som släpps ut i samband med tankrengöring klassificeras som farliga ämnen.

För att minska påverkan på havsmiljön från tankrengöring, samt sjöfartens miljöpåverkan i allmänhet, krävs ökad samverkan mellan berörda transport- respektive miljöförvaltande myndigheter och övriga aktörer så som hamnar, fartygsoperatörer och industrier. Även om det redan finns mycket samarbete inom exempelvis havsmiljöförvaltning, brister det för sjöfartsfrågor i harmoniseringen mellan de övergripande regelverken för fartygen och de miljömålsdirektiv som formuleras av förvaltningssidan.